Kaos i sikte i Nederländerna

det populistiska, starkt invandrarfientliga och Eu-kritiska Frihetspartiet kan bli största parti i nederländerna. då samtidigt rösterna ser ut att spridas på många partier och de stora tappar terräng kan politisk röra vänta.

Valet i Nederländerna är det första i raden av stora val i Europa det här året. Nederländarna går till parlamentsval om drygt två veckor, den 15 mars. De följs av fransmännen som i april och maj väljer ny president och i september avgörs tyska förbundsdagsvalet. Gemensamt för alla tre val är spänningen och oron kring om populisternas och extremrörelsernas framfart kan stoppas.

I Nederländerna ser det i alla fall inte ut att lyckas. Tvärtom toppar högerpopulisten Geert Wilders Frihetsparti (PPV) opinionsmätningarna och det kan mycket väl bli det nederländska parlamentets största parti.

Wilders har sitt förflutna i det högerliberala regeringsledande VVD partiet. I början av 2000-talet grundade han i alla fall sitt eget parti och fick i valet 2010 över 15 procent av rösterna. I nyvalet 2012 förlorade PPV en tredjedel av sitt väljarstöd. Just nu ligger partiet på en högre nivå än i något val tidigare, men allra senaste trenden är sjunkande. Det verkade redan som om hans parti tveklöst skulle bli störst av alla, nu har marginalen till VVD krympt till några procentenheter.

Om landets ekonomi var det centrala valtemat i Nederländerna skulle åtminstone premiärminister Mark Ruttes konservativa VVD-parti ligga väl till. På det hela taget kan den sittande regeringen uppvisa fina ekonomiska siffror. Tillväxten är god och prognoserna har ytterligare skruvats upp, arbetslösheten har sjunkit lägre än på fem år och överskottet i handelsbalansen är stort. Men precis som i många andra länder har de ekonomiska framgångarna inte spridits jämnt.

Många besvikna vänsterväljare anser att Arbetarpartiet har sålt sin själ under den gångna regeringsperioden med de konservativa. Speciellt bland låginkomsttagarna är missnöjet stort på grund av att de ekonomiska klyftorna har vuxit sedan finanskrisen och missnöjet pyr bland annat över höjda sjukvårdsavgifter.

Arbetarpartiet riskerar en total kollaps.

Geert Wilders mantra är att försvara ”de holländska värdena”. Han är mycket invandrarkritisk och islamofob och vill att Nederländerna lämnar EU. Tonen mot invandrarna har skärpts också i de traditionella maktpartierna. Det har alltså gått som i många andra länder där invandrarkritiska partier vinner terräng – även om partierna inte kommer till makten lyckas de påverka dem som har makten.

I rädsla för att populistpartierna ytterligare ska växa och det egna partiet backa mer ger man lite efter i sina tidigare liberala och toleranta principer.

Det i sin tur har i Nederländerna resulterat i ett nytt invandrarvänligt parti, Denk, som verkar kunna komma in i parlamentet. Demokraterna D66 har också tagit strid med Wilders hätska retorik mot invandrare och verkar kunna göra ett gott val.

I vilket fall som helst kommer Wilders inte att kunna dra full nytta av partiets väljarstöd och nå regeringsställning eftersom så få konkurrenter vill ha någonting med hans parti att göra. Nederländarna är kända som ett tolerant och liberalt folk och de värdena står fortfarande många av holländarna upp för, även om det knakar i fogarna och i de djupa leden.

Nederländernas premiärminister, VVD-ledaren Mark Rutte har sagt klart ifrån att det inte finns en chans att hans parti skulle dela makten med Wilders gäng.

Nederländerna har alltid haft en rik partikarta. Men nu är den brokigare än någonsin. Inte mindre än 28 partier ställer upp kandidater i valet. Nästan hälften av dem är högst tre år gamla och flere av dem kan betecknas som ensaksrörelser.

Det finns också ett parti, Niet Stemmers, som säger att dess eventuella parlamentariker aldrig kommer att rösta. De vill representera de som vanligtvis inte röstar i val, de som inte vill ha sin röst hörd. Allt är möjligt i nederländsk politik.

Eftersom proportionaliteten är driven till sin spets krävs inte fler än 0,67 procent av det totala antalet röster för att parlamentets dörrar ska öppnas.

På 30 år har den politiska kartan ritats om helt i Nederländerna. 1986 fick de tre ledande partierna nio av tio röster. Därefter har det gått stabilt neråt och i kommande val kan deras väljarstöd vara nere på under 40 procent.

Det är möjligt att upp till 15 partier tar sig in i parlamentet. Samtidigt är det sannolikt att inget parti får över 20 procent av rösterna och många ligger under 10 procent. Det här gör regeringsbildningen oerhört komplicerad.

Ett politiskt kaos hotar uppstå. Nederländernas politik står inför stora utmaningar och eventuellt långtgående förändringar.