En enda identitet skulle förebygga nationalism
MEDBORGARSKAP Diskussionen kring personer med dubbelt medborgarskap har gått het i vårt land under den senaste tiden. Ansvariga ministrar har ansett dubbelt medborgarskap vara en säkerhetsrisk i olika sammanhang, närmast kanske inom försvaret och utrikespolitiken. Det märkvärdiga är att ingen lyft fram problemet kring ministrars, riksdagsmäns och till och med presidentkandidaters dubbla medborgarskap. Dessa personer har betydande makt och insyn i samhälleliga frågor av nationell säkerhet och av stor ekonomisk betydelse, ofta i miljardklassen. Borde inte i första hand potentiella nationella risker kring dessa personer utredas?
Hela diskussionen är märkvärdig i och med att alla finländska medborgare redan har dubbelt medborgarskap. Vi är alla medborgare i Finland och i den Europeiska unionen. Detsamma gäller alla andra medborgare inom EU – de är medborgare både i unionen och i sitt medlemsland. Detta anses inte vara ett problem fast, enligt EU:s principer kring de fyra friheterna, har alla rätt att arbeta inom alla övriga medlemsstater på samma villkor som landets egna medborgare.
I debatten har tre begrepp antytts; nämligen nationell identitet, fosterland och medborgarskap. Idén kring dessa begrepp uppkom först på 1700-talet i samband med den franska revolutionen och sammanslagningen av Tyskland och Italien till nationalstater. Den nationella identiteten har som symboler och värderingar bland annat gemensam flagga, nationalhymn, språk, myter, ras, religion, kultur, idrott, musik och litteratur. På 1920och 1930-talen var det ras och religion som dominerade. Under vår tid i Finland främst språk, ras och religion.
Begreppet fosterland är ett mera ambivalent begrepp. Man talar om att fosterlandet är det land man hör till eller där man är född eller varifrån ens föräldrar och släkt kommer. Begreppet medborgarskap som uppkom i samband med den franska revolutionen och Napoleonkrigen i början på 1800-talet innebär rättigheter och skyldigheter, främst kanske att försvara ens fosterland.
Medborgarskap i ett land
Det märkvärdiga är att ingen lyft fram problemet kring ministrars, riksdagsmäns och till och med presidentkandidaters dubbla medborgarskap.
får man genom att ha fötts där, genom ens föräldrars medborgarskap och via en ansökan om medborgarskap i ett land. Ett dubbelt medborgarskap, det vill säga medborgarskap i två nationalstater innebär per se en nationell säkerhetsrisk i och med att man bör vara solidarisk till vardera. Genom goda interna och externa kontroller kan man givetvis försöka att minimera denna risk.
Om EU skulle utvecklas mot en verklig federation kunde man tänka sig att alla EU-länders medborgare endast hade en identitet – den europeiska. Detta skulle förebygga nationalistiska tendenser bland vissa politiska partier och riktningar. Nationalism har nämligen tendensen att leda till konflikter och en uppfattning att ”vissa personer, raser, religioner etcetera är bättre än andra”. Inget ”America first” för Europa.