Geopolitik

● Det har till lust och leda konstaterats att den amerikanske politologen Francis Fukuyama 1989 och senare i en bok 1992 på många sätt högg yxan i sten när han (förenklat sett) hävdade att realsocialismens fall och den västerländska demokratins seger innebar ”historiens slut”. Han föreställde sig att vi nu skulle gå in i en period av utveckling som trots tillfälliga bakslag skulle leda till en globalt sett stärkt demokrati av västerländsk modell. Fredsduvorna flaxade piggt omkring i fonden.

● Det har inte riktigt gått så. Den västerländska demokratin knakar en del i fogarna, och i stället för fredsduvornas kutter rustas det upp på alla håll. Utan att vilja beskylla Fukuyama för att ha kokat ihop soppan kan man nog säga att väst tog ut litet för mycket i glädjen över att realsocialismen gick i graven. Det som nämligen inte gick i graven var geopolitiken.

Det fanns i själva verket många som ansåg att det kanske ändå var bäst att sköta om sitt eget hus och inte lita alltför mycket på främmande locktoner. Förtroende är bra, men kontroll är bättre, som Lenin eller Stalin uppges ha sagt.

Vi kan till exempel ta Rysslands ockupation av Krim. Den skedde i och för sig oblodigt, men är ett brott mot internationell lag och en dundertabbe av president Vladimir Putin, som blev överdrivet nervös av det som han såg som geopolitiska hot i regionen. De västliga sanktionerna mot Ryssland kom som ett brev på posten.

Men de som kritiserar Ryssland för aggressivitet vill sällan se att också USA med sitt globala nätverk av militärbaser fortsätter att bevaka sina geopolitiska intressen. USA ryggar inte heller tillbaka för större eller mindre militära ”aktioner”, när situationen det kräver. Allt detta sker under demokratins täckmantel, som försvar av exempelvis mänskliga rättigheter.

USA:s verksamhet underlättas av att västvärldens politiker, försvarsanalytiker och medier arbetar med så kallade dubbla standarder när det gäller analysen av världsutvecklingen. Det som i ett fall är fullständigt förkastligt är i ett annat fall något som man håller tyst om så gott det går.

Ett iögonenfallande exempel är Mellanöstern där Israel bit för bit stärker sin internationellt olagliga ockupation av de palestinska områdena. Nästan dagligen skjuter israeliska soldater ihjäl palestinier som inte står ut med apartheidförtrycket. USA stöder Israel med tre miljarder dollar i militärhjälp årligen. Västvärldens eventuella moraliska indignation har aldrig nått sanktionsstadiet.

● Att geopolitiken inte uppfattas som det som den är, nämligen en del av den ofta motbjudande stormaktspolitikens logik, är djupt oroande. Denna logik kan och skall kritiseras, men om den ena partens geopolitiska beteende uppfattas som aggression och den andras som försvar av demokratin får vi en förvrängd säkerhetspolitisk helhetsbild. Vi kan av historien se vad som händer om en part demoniseras, medan den andra drivs av någon form av ideologisk hybris.

Den västerländska demokratin knakar en del i fogarna, och i stället för fredsduvornas kutter rustas det upp på alla håll.