Råd till döttrar och unga kvinnor
Föräldraskap Vad skulle du skriva till din dotter om du bara hade några månader kvar i livet? Eller säga till ditt 15-åriga jag om du fick chansen? Det är utgångspunkterna i två aktuella antologier där kända kvinnor bidrar med sina erfarenheter och berätt
För några år sedan fick Elcim Yilmaz beskedet att hon drabbats av en sjukdom som hon kanske inte skulle överleva. Som ett minne av sig själv till sin dotter började hon att skriva till sitt barn och samla böcker, bilder och musik. När hon sedan blivit friskare och insåg att hon trots allt skulle överleva föddes idén att samla fler kvinnors röster.
– Jag kunde inte släppa den raka och ärliga ton jag hade haft med min dotter när jag var sjuk, och jag började fundera på hur andra kvinnor tänkte. Jag kände att jag måste visa henne att vad du än gör ska du alltid se dig om efter andra kvinnor och förebilder än din mamma, även om hon är i livet, säger Elcim Yilmaz som är redaktör för Brev till min dotter.
Hennes text till dottern handlar delvis om erfarenheten av att växa upp i två olika kulturer och relationen hon har till sin mamma, som hon inte har träffat på 15 år. I Brev till min dotter medverkar bland andra skådespelaren Mia Skäringer, serieskaparen Anneli Furmark, musikern, skådespelaren och aktivisten Maxida Märak, författaren Märta Tikkanen, aktivisten Nabila Abdul Fattah och ekonomijournalisten Carolina Neurath. De som medverkar har valts ut främst för att de, på olika vis, är duktiga skribenter och för att de alla är mammor till döttrar. Berättelserna sträcker sig över sex decennier.
Onödig ensamhet
– Vi kvinnor är generellt dåliga på att lyfta fram våra tillkortakommanden. Vi pratar till våra barn, och sär- skilt döttrar, utifrån hur vi önskar att världen vore, inte hur den är. Jag hoppas att de här ärliga berättelserna kan göra våra döttrar, och andra flickor och kvinnor, mindre rädda för att göra eller vara fel. Många upplever en onödig ensamhet i saker de går igenom för att vi inte pratar om det. Tänk så många kvinnor det finns som man kan spegla sig i!
Vi hoppas att texterna ska leda till samtal kvinnor emellan över kultur- och generationsgränser. Johanna Wester redaktör
Inte ett sätt
Programledaren och författaren Alexandra Pascalidou har skrivit en text i Brev till min dotter, men också till antologin Saker jag velat veta när jag var 15. I den skriver hon inte till sin dotter utan till sitt 15-åriga jag. Andra som medverkar är bland andra sångerskan Sabina Ddumba, författaren Lena Andersson och boxaren Mikaela Laurén. Precis som Elcim Yilmaz har redaktörerna till Saker jag velat veta när jag var 15 försökt hitta så olika röster som möjligt.
– De flesta handlar om förväntningar på ett eller annat sätt och budskapen är i princip desamma; ”tappa inte orken”, ”du är inte ensam”, ”låt dig inte bli formstöpt”. Men det är fint att verktygen är så olika. Vissa av texterna säger emot varandra och det var också det vi ville visualisera – att det inte finns ett enskilt, rätt sätt att vara kvinna på, säger Johanna Wester som är redaktör tillsammans med Diana Olofsson.
I sina yrken har de stött på psykisk ohälsa bland unga kvinnor på olika sätt och det i kombination med deras egna erfarenheter av att vara flickor, och kanske just i den känsliga åldern kring 15 år, då man varken är barn eller vuxen, ledde till att de ville skapa boken.
– Vi hoppas att texterna ska leda till samtal kvinnor emellan över kultur- och generationsgränser. Här finns inga svar, bara olika erfarenheter. Det är lite motsatsen till en handbok.