Pensionärerna har en helt annan åsikt än SPF

Då nu diskussionen lagt sig kring pensionärernas utkomst önskar jag komma med några synpunkter. Jag har varit ordförande för en stor pensionärsförening i Esbo, en av landets största. Samtidigt har jag varit med i samarbetet inom huvudstadsregionens äldreråd. Vi har också ett samarbetsorgan med landets stora städer. Med detta som bakgrund har vi undrat över den smala diskussion man på svenskt håll fört om pensionerna.

Svenska pensionärsförbundets ordförande försökte ge en helhetsbild med sin styrelse som stöd. Vi vet mycket väl att pensionärerna har en helt annan åsikt. Diskussionen har ju pågått över tio år så fakta finns att tillgå. Ingen kommer till rätta med garantipensionen.

De lägsta arbetspensionerna är på en nivå som i större kommuner inte räcker för uppehället. Dessa pensionärer har ett 40–50 års arbetsliv bakom sig och har räknat med en trygg pensionstid. Men hur har det gått? Pensionärerna i denna grupp är den avgjort största och utgör 70 procent av våra svenskspråkiga pensionärer. Att begära bostadsbidrag och andra bidrag känns motbjudande för människor som arbetat hela sitt vuxna liv. Varför blundar man? På finskt håll talar man öppet om saken, men inte på svenska.

För att ännu gå till den diskussion som pågått hittar jag inga ställningstaganden från Svenska pensionärsförbundet om frågor med ovanstående innehåll. Jag var styrelsemedlem i fyra år och hittar inte några ställningstaganden. Vi har följt med Tidningen God tid med samma resultat.

Då nu fältet alldeles entydigt känner sig åsidosatt borde något göras. Då vi gått igenom allt som föreslagits hittar vi förslaget om ett eget pensionärsindex som finns också i Svenska folkpartiets äldrepolitiska program som godkändes i januari. Förslaget är inte nytt utan har funnits med under flera år, men inte lyfts fram. Då medborgarinitiativet i sinom tid behandlas i riksdagen krävs nog åtgärder fastän man skulle förkasta initiativet. Då pensionärerna kritiseras för initiativet bör man komma ihåg att vi inte har någon förhandlingsrätt. Hur skall åsikterna komma fram?

De flesta aktiva på området har i olika sammansättningar besökt pensionsbolagen. Det är med väldigt olika uppfattningar man kommer från besöken. Ingen spår någon katastrof då det gäller pensionsmedlen. Det beror helt enkelt på vad man frågar. En sak är man nog ense om. Den osäkerhet som våra beslutsfattare ständigt talar om, när det gäller den ekonomiska utvecklingen, är destruktiv på många sätt.

Vi önskar nu att man återupptar diskussionen om de ekonomiska realiteterna. Den grupp som mest hamnat i skottgluggen är de som har så hög pension att en extra skatt drabbat dem. Den går under namnet straffskatt och uppfattas som orättvis vilket den också är. Det har konstaterats att den är laglig, men orättvis. Då man satte en straffskatt på 10 procent på 1990-talet tyckte alla att det var okay eftersom den drabbade alla. Man tog också bort semesterpenningen och ingen opponerade sig. Detta gällde de offentligt anställda.

Riksdagen behandlar för tillfället förslaget om det brutna indexet. I den formen förkastas förslaget, men får alldeles säkert en uppföljning om indexbindningen. Allt tyder på att en fortsättning följer. Det är svårt att förstå att man vet hur den ekonomiska utvecklingen ser ut 2064, men inte hur den ser ut 2018.

Varför blundar man? På finskt håll talar man öppet om saken, men inte på svenska.

LASSE HOFFMAN

ordförande, Förbundet svenska seniorer i Finland