Helsinki Winds har vind i seglen
Intervju Den nya festivalen för blåsmusik breder ut sig från Bulevarden till Berghäll under tre dagar fram till lördag.
– Vi upplevde helt enkelt att det sker så mycket på blåsmusikfronten att det vore läge att lyfta fram den mera. Därför beslöt vi att sätta ihop Helsinki Winds Festival.
Så förklarar arrangörerna i ett nötskal idén bakom festivalen som bjuder på tio konserter i Helsingfors under tre dagar från och med torsdag. Bakom företaget står ett gäng med fyra energiska fixare: klarinettisten Markus Kaarto, klarinettisten, journalisten och musikteoriläraren Ville Komppa, valthornisten Henriikka Teerikangas och oboisten Saku Mattila.
Enligt Komppa, Teerikangas och Mattila har blåsmusikfältet i dag medvind. På toppen av pyramiden finns de professionella blåsorkestrarna inom försvarsmakten och poliskåren, men strax därunder finns ett fält med febril aktivitet. Bara i Helsingfors verkar kvartetter, kvintetter och diverse ensembler med frilansare och unga professionella, som alla kunde ha lite högre svansföring.
– Blåsfältet är väldigt brett och består av otaliga aktörer med olika traditioner. Sällan kommer de ändå samman, säger Henriikka Teerikangas.
Rik repertoar
Gemensamt för Komppa, Teerikangas och Mattila är att samtliga har studerat blåsorkesterdirigering
vid Sibelius-Akademin vid sidan om sina civila sysslor. Speciellt Saku Mattila talar sig varm för Sibelius-Akademins nya lektor i blåsorkesterdirigering, Petri Komulainen, som tillträdde i höstas och som arbetar med en tydlig egen vision.
Enligt trojkan håller en förändring på att ske också i attityderna till blåsorkestermusiken hos den musikälskande allmänheten.
– Småningom börjar folk inse att blåsorkestermusiken inte handlar om b-klassens musik, utan att det finns oerhört mycket bra men okänd musik, funderar Teerikangas.
– Ett intressant fenomen är flera kända tonsättares småskaliga men naggande goda produktion för blåsorkester, ta till exempel Stravinsky, Berg, Penderecki,
Bruckner eller Lindberg. I Ryssland finns i arkiven också massor av musik skriven av tonsättare, som man knappt känner till utanför landets gränser men som skrivit flitigt för blåsorkester, kanske för att där finns långa traditioner sedan tsarens tider, säger Teerikangas som i vår tar upp taktpinnen efter Komppa i ledningen för Akademiska blåsorkestern vid Helsingfors universitet.
Komppa har en egen tes om orsakerna till aktiviteten på fältet.
– Troligtvis är en bidragande orsak att många har goda minnen från tiderna i blåsorkestrarna som barn, erfarenheter som inte alls varit dåliga. Dagens generation verkar också ha en positiv, rättfram attityd till det mesta. Ingenting är omöjligt om man bestämmer sig för att förverkliga det, säger Komppa och lyfter fram Saku Mattila som praktexempel på en dådkraftig ung man.
Lång artistlista
Det är lätt att få uppfattningen om ett brett och splittrat fält bekräftad bara genom att titta på artistuppställningen på Helsinki Winds-festivalen. Närmare trettio namn finns med på listan, även om långt ifrån alla är kända för en större publik.
– På vår festival finns inte två konserter som liknar varandra eller som bjuder på musik inom samma genrer. Snarare lever genrerna sida vid sida, med inslag av electro, folkmusik, klassiskt, improvisation och tidig musik, förklarar Komppa.
I blickfånget under festivalen finns den relativt nygrundade blåsorkestern Aava Winds, som under torsdagens öppningskonsert spelar verk av Cecilia Damström, Ville Komppa, Juha Pisto och Lauri Supponen. Aava Winds medverkar också i framförandet av Anton Bruckners e-mollmässa i Berghälls kyrka på lördag tillsammans med kammarkören Addictio och Somnium ensemble.
Helsinki Winds arrangeras med ett bidrag på 5 000 euro från Kordelins stiftelse. Det täcker kostnaderna för infrastrukturen, men betyder att konstnärerna dock får uppträda aus Liebe zur Kunst. Men ett är säkert: – Med tio års erfarenhet av att ha arrangerat Kammarsommaren på Riddarhuset, kan jag redan nu säga att det inte lönar det sig att bygga en dylik festival som ett engångsprojekt. Tvärtom kommer Helsinki Winds med största sannolikhet att arrangeras på nytt redan nästa år, lovar Komppa.
Småningom börjar folk inse att blåsorkestermusiken inte handlar om b-klassens musik, utan att det finns oerhört mycket bra men okänd musik.
Henriikka Teerikangas, valthornist och dirigent