Dna-kod löste fjärilsmysterium
När fjärilsforskarna vittjade ljusfällan i Portugal hittade de något de aldrig sett förut. Det tog dem över 20 år att identifiera den mystiska arten och placera den i fjärilarnas släktträd.
Ekboarmia miniaria, får den heta, nattfjärilen som vållade forskarna huvudbry i 22 år.
Allt började med att en märklig fjäril fastnade i en ljusfälla utanför Lissabon. Den påminde inte om någon annan europeisk art, vilket gjorde det svårt att reda ut dess släktskap. Det skulle kanske inte vara så konstigt om det handlat om något pyttelitet nattfly, men det här var ändå en präktig nattfjäril med 2 centimeter mellan vingspetsarna.
Efter mer än tio års fältarbete hade forskarna lyckats fånga tre honor strax söder om Lissabon, honor som de misstänkte var av samma art som den mystiska hanen.
– Honorna var ändå mindre och deras vingteckning och färg skilde sig från hanens. Det gick inte att utan vidare koppla dem till samma art som hanen, säger Pasi Sihvonen på Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet.
Forskarna tog gentekniken till hjälp för att kunna läsa hanens och en honas så kallade artspecifika streckkoder. När de hade jämförts med otaliga andra arters motsvarande koder i en enorm artdatabank kunde forskarna förvissa sig om att hanen och honan var av en och samma, tidigare okända, art.
Sedan kunde de placera in fjärilen i familjen mätare och släktet Ekboarmia. Alla arter i det släktet lever i Medelhavsområdet, men de är större och ser ganska annorlunda ut. Därför visste forskarna inte genast på vilken gren i fjärilarnas släktträd nykomlingen skulle placeras.
– Det är ovanligt att man hittar så här pass stora, okända fjärilsarter i Europa, eftersom kontinenten är välutforskad och arterna välkända, säger Pasi Sihvonen.
Med tanke på kraftansträngningen är det anmärkningsvärt att forskarna hittills hittat bara elva exemplar av arten. Pasi Sihvonen hoppas på fler fynd eftersom man egentligen inte vet någonting om arten. Den enda ledtråden är att larverna – kanske – äter barr på enrisbuskar, men det gör många andra arter också.