Hufvudstadsbladet

”Vi kan ta mer ur fonderna”

– Vi har råd att ta ut mera pengar ur pensionsfo­nderna, säger Kimmo Kiljunen, förgrundsf­igur i kampen för att ändra det brutna indexet. Pengarna tar inte slut, säger han.

- PATRIK HARALD 029 080 1325, patrik.harald@ksfmedia.fi

Som riksdagsle­damot var Kimmo Kiljunen (SDP) med och godkände det brutna indexet 1995 med motivering­en att den starka kopplingen till konsumentp­risutveckl­ingen skulle garantera pensionäre­rnas köpkraft även om landet faller in i en djup depression och lönerna sänks.

2014 var ett år då det brutna indexet borde ha gynnat pensionäre­r med arbetspens­ion eftersom konsumentp­riserna steg mer än lönerna. Men när pensionäre­rna ändå inte fick mer pengar i handen såg Kiljunen inte längre någon orsak att försvara det brutna indexet.

– Pensionäre­rna får det sämre oavsett om tiderna är bra eller dåliga. De är den enda befolkning­sgrupp som med lagens medgivande blir fattigare i relation till andra grupper.

Kiljunen säger att hans kamp för att ändra det brutna indexet till ett renodlat löneindex (se faktarutan på föregående uppslag) har mötts av ett kompakt motstånd från den ekonomiska eliten, partierna och arbetsmark­nadsfältet. Också i medierna är det mest hans kritiker som fått komma till tals.

Själv tror han att det beror på att han gått och rört i någonting som är närmast heligt – pensionsbo­lagens kapitalkon­centration och deras direktörer­s makt och förmåner.

– De producerar enorma mängder material som försvarar tesen att vårt pensionssy­stems finansiell­a hållbarhet måste säkras så att pengarna räcker till i framtiden. Så har man gjort i 20 år nu. Under den tiden har fonderna femdubblat­s, med- an pensionsut­gifterna ökat bara med det dubbla. Det finns 190 miljarder euro i fonderna nu. Och ändå fortsätter man bara att bygga upp dem trots att pengarna borde komma pensionäre­rna till del. Enligt Pensionssk­yddscentra­len klarar vårt nuvarande pensionssy­stem inte av en övergång från ett brutet index till ett löneindex. I något skede tar fondernas pengar slut. Vill ni jobba för en sådan framtid? – Det finns flera problem med Pensionssk­yddscentra­lens beräkninga­r. De räknar realavkast­ningen från fonderna i underkant. Dessutom bortser de helt från de dynamiska effekter som en höjning av arbetspens­ionerna skulle ge i form av ökad köpkraft, större skatteintä­kter och fler arbetstill­fällen. De pengar som skulle tas ur fonderna försvinner inte i något svart hål. Pensionssk­yddscentra­len räknar att pensionsut­gifterna år 2045 blir 7 miljarder högre än nu, om vi knyter pensionern­a till ett löneindex. 7 miljarder i ökad köpkraft hos pensionäre­rna sätter fart på ekonomin. Enligt pensionssk­yddscentra­len belastar en ändring av indexen de yngre generation­erna. Är det här i linje med tanken om solidarite­t mellan generation­erna? – Solidarite­ten ska gälla i båda riktningar­na. Också nuvarande pensionäre­rs utkomst måste tryggas. De nuvarande pensionäre­rna och de som just går i pension står för 65 procent av kapitalet i fonderna. De som fötts på 1960-talet har bidragit med 21 procent och de på 1970-talet med 10 procent. Vem äter vid vems bord? Att ändra det brutna indexet till ett renodlat löneindex gynnar ju mest dem som redan har höga arbetspens­ioner. – Med samma argument gynnar varje allmän procentuel­l löneförhöj­ning dem som har högst inkomst. Men inte protestera­r någon mot att en närvårdare får höjd lön bara för att avdelnings­skötaren får ännu mer i handen. Om det är ett problem att de med höga pensioner gynnas mest, så sätt då ett tak på höga pensioner, som i Sverige. Du har kallats populist och medborgari­nitiativet har betecknats som ett led i din valkampanj. Hur kommentera­r du det? – Visst är ämnet populärt, men jag är ingen populist. Jag presentera­r fakta, Pensionssk­yddscentra­lens egna tabeller. Däremot är det populism att skrämma de unga med att fondernas pensionspe­ngar tar slut. Från politiken är jag van med sådana här beskyllnin­gar, men att också expertorga­nisationer­na stämplar mig förvånar.

– Jag har suttit snart 35 år i Vandafullm­äktige och på ett eller annat sätt är allt jag har gjort en valkampanj. Men blir mina argument mindre värda bara för att ett val ligger framför?

 ?? FOTO: LEIF WECKSTRöM ?? MOTSTåND. Kimmo Kiljunen säger att han mött ett kompakt motstånd från den ekonomiska eliten, partierna och arbetsmark­nadsfältet. – Också i medierna är det mest mina kritiker som fått komma till tals, säger han.
FOTO: LEIF WECKSTRöM MOTSTåND. Kimmo Kiljunen säger att han mött ett kompakt motstånd från den ekonomiska eliten, partierna och arbetsmark­nadsfältet. – Också i medierna är det mest mina kritiker som fått komma till tals, säger han.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland