Anglosaxiska röda trådar
Konsertrecension ●●Tapiola Sinfonietta Vl. och dir. Pekka Kuusisto, dir. Tomas Djupsjöbacka, tenor Topi Lehtipuu. Musik av Henry Prucell, William Byrd, Michael Tippet, Benjamin Britten, Nico Muhly och Owen Pallett. Esbo Kulturcentrum 10.3. Det gick många spännande, tydliga och mindre tydliga röda trådar genom Tapiola Sinfoniettas program i fredags. Till de uppenbara hör den anglosaxiska tråden genom seklen från engelsk renässans till nutid.
Inledningsvis spelades två stycken av William Byrd och Michael Tippet utan uppehåll inramade av två fantasior av Henry Purcell, inklusive den påhittiga One Note-fantasin som är helt uppbyggd kring den ständigt klingande tonen C. Pekka Kuusisto dirigerade och spelade violin svängigt solistiskt och med andäktig dynamik och Sinfoniettan var i bästa form.
Så följde Benjamin Brittens underbara Les Illuminations med originell text av Rimbaud, som visserligen senare kallade hela sin poetiska produktion för diskvatten. Synd att vi inte fick ett stänk av texten i det tryckta programbladet. Topi Lehti- puu är en härlig interpret av denna repertoar. Rösten och textningen är utsökt delikat och han presterade också läckert ironiserande tongångar tillsammans med Kuusistos violinstämma.
Spännande mix
Efter pausen flyttade musiken in i vår tid och bjöd på musik som Pekka Kuusisto uruppfört för några år sedan. Nico Muhly (f. 1981) är en amerikansk tonsättare som rör sig ledigt mellan olika genrer. Trots varierande kritik för hans första opera Two Boys har Metropolitan beställt en ny opera av honom, Marnie, för säsongen 2019–20.
Impossible Things som gav konserten sitt namn är en intressant hybrid, både sångcykel och violinkonsert beställd av Britten Sinfonia och Tapiola Sinfonietta, återigen en röd tråd. Topi Lehtipuu serverar den engelska texten mycket poetiskt men med smärre hörbarhetsproblem. Violinstämman är varierande och suggestiv med minimalistiska tendenser.
Till sist kom mångsidige kanadensaren Owen Palletts-Violinkonsert dirigerad av Tomas Djupsjöbacka. Pallett som skrivit musiken för Pekka säger sig ha inspirerats av hans Bachtolkningar. Violinkonserten har formen av en barocksonat men stämföringen är modernt spännande och varierande. Helhetsklangen var rätt originell då några instrument stämts ned en kvarts ton.
Owen Pallett uppträdde länge under pseudonymen Final Fantasy, vilket kanske hade med det faktum att göra att han är gay liksom även åtminstone tre andra kompositörer på programmet – ytterligare en röd tråd vid konserten. Frågan är om det hörs i musiken?
Publiken tog emot det minst sagt ovanligt sammanställda programmet med jubel. Och visst kom Pekka Kuusisto sedan med ett roligt extra nummer. Det blev en vals ur Owen Palletts Heartland, ett stycke som mest bestod av hum-pa-pa pizzicato på violin och suggestiv vissling(!).