En stjärnas kamp mot syndafloden
■ Redan i pojkåren, när han läste om hur människan utrotat dronten och vandringsduvan, blev Leonardo DiCaprio förbittrad på överexploatering och miljöförstörelse. Skillnaden till i dag, säger han i dokumentärfilmen Before the Flood (USA 2016), är att vi nu slår ut hela ekosystem, fullt medvetet.
DiCaprio är filmstjärnan som blivit och miljölobbyist. I egenskap av FN:s fredssändebud för klimatförändringen ränner han jorden runt och bekantar sig med vardagen i Peking, småbruket på den indiska landsbygden, korallreven på oceanens botten, glaciärerna på Grönland och Indonesiens regnskogar. Alla drabbas de på olika sätt. Historierna är bekanta, men bildmaterialet förstärker intrycket.
Filmen är gedigen och påkostad, och den berör både klimatförändringens fysik och klimatpolitikens dynamik. Till den senare hör också skeptikerlobbyn, finansierad av den fossila bränsleindustrin, som förnekar klimatförändringen för att fortsätta tjäna pengar på olja och kol, och som syns och hörs i amerikanska högermedia.
Vi träffar Michael Mann, klimatforskaren som mordhotats i omgångar för sitt diagram som visar att jordens medeltemperatur har stigit, men vi får också höra otaliga republikaner, inklusive Donald Trump, förneka uppvärmningen och beklaga det kyliga vädret. Mann säger att skeptikerna inte behöver vinna debat- ten, det räcker att de håller den vid liv för att klyva folkopinionen och bromsa politiken.
Regissören Fisher Stevens belyser orsakssamband mellan västerländsk konsumtion och global klimatförändring. DiCaprio reflekterar intelligent kring förutsättningarna för att västvärlden ska minska sin konsumtion. Samtidigt konfronteras han med Indiens benhårda krav på att det är ni som ska göra något först, innan ni kan förvänta er att vi gör någonting alls.
Där har vi kontentan till många förlorade år av FN:s ineffektiva klimatförhandlingar. Vi får för all del se hur det historiska Parisavtalet blev till, men som vi väl vet är det otillräckligt som sådant. Det konstaterar såväl Barack Obama som påven Franciskus, för att nämna ett par av de högdjur DiCaprio träffar.
DiCaprios lediga samtal med Obama är en av filmens höjdpunkter. Hur ofta ex-presidenten än har flimrat förbi i nyhetssändningar har vi alldeles för sällan fått höra honom utveckla lite längre resonemang. Obamas analys är att även de som struntar i vad han kallar klimathotets romantiska sida (”mina barnbarn kanske inte får se de glaciärer jag beundrat”) måste inse vad han kallar hotets faktiska sida (”folk i stora mängder som förlorat utkomst och hem börjar röra på sig, och migrationen kan bli ett nationellt säkerhetshot”).
Obamas optimistiska slutsats är att inte ens klimatskeptiska ledare vågar blunda för kalla fakta. Här är det värt att notera att filmens sista sekvenser spelades in kort innan USA valde Donald Trump till president.