Försynt i ett mittemellanland
Drömmar, minnen och intensiva upplevelser finns med i Eeva-Riitta Eerolas konst.
Konstrecension ●●Eeva-Riitta Eerola Senses of the Other Helsinki Contemporary till den 2.4.
Det är svårt att sätta ord på Eeva-Riitta Eerolas abstrakta måleri. Oljemålningarna lyckas förmedla känslor som annars är svåra att klä i ord och associationer som för en långt bort. Så fort man som betraktare lyckas få grepp om något i bilden dras det snabbt bort. ”Det andra” går som ett tema genom utställningen. Mycket för fram kommunikation och att hitta nya, överraskande synvinklar.
Konstnären använder sig av måleriet som ett verktyg för att reflektera och jobbar oftast med det som finns inne i en målning.
Eerola jobbar i större serier och kan samtidigt handha upp till tjugo verk. Verken består av olika lager och tidsmässigt tar de ofta länge att måla. Via serier strävar hon att hitta en balans mellan det intuitiva och den mera medvetna och konceptuella.
I verket In turn III möts man av element som liknar ett fönster eller en del av en gardin. Det kan ses på många olika sätt, man kan också se det som en scen och en ridå. Double och The Other för tankarna till ett flygplansfönster. Det ovala fönstret kan tänkas symbolisera ett fönster ut mot världen, men den ovala formen för även tankarna till ett ansikte.
Rektangulära former och skarpa vinklar förekommer i Eerolas målningar. De skär av på ett markant sätt och för in dynamik.
Inspirerad av Bergman
EevaRiitta Eerola (f. 1980) utexaminerades från Bildkonstakademin 2010 och har också studerat på École nationale supérieure des Beauxarts de Paris.
För två år sedan ställde hon senast ut på Helsinki Contemporary. Hennes verk har under de senaste åren visats bland annat på Galle ri Bo Bjerggaard i Köpenhamn och i Los Angeles. För tillfället ställer hon också ut med videokonstnären Jenni Toikka på Åbo konstmuseums studio.
En del av verken på denna utställning har Eerola målat under en residensvistelse i New York. Eerola säger själv en intervju att Ingmar Bergmans film Persona (1966) har gett henne viss bildinspiration.
I filmen finns ett hus med liknande scener av fönster och draperier, samt scener från havet. Havet fungerar som en metafor, mera som idén om havet, som i målningen Observer (The Sea). Svart förekommer ofta, men färgerna fungerar mera som ett verktyg för att skilja ytor åt.
Mycket handlar om inzoomningar på olika material som för tankarna till marmor, trä, rost och något genomskinligt. I målningen Imitation of Nature III framträder träets ådring.
Själva hängningen påverkar verken i högsta grad; vad som finns intill och hur det ter sig i en större helhet. Målningarna fungerar som en passage till något annat, samtidigt som de ger en närhetskänsla.
EevaRiitta Eerola rör sig frikostigt mellan olika nivåer och för ihop det fysiska, det intellektuella, det emotionella och det mentala – och gör måleriet mera fysiskt. Målningarna förmedlar något om en gräns mellan verkligt och overkligt.
I verken tycks drömmar, minnen och intensiva upplevelser som är svåra att klä i ord finnas med. Hennes målningar fungerar som ett slags förmedlare för ett flöde mellan det undermedvetna och medvetna.
Den estetiska formen går inte att läsa, utan måste upplevas. Eerola visar tydligt att konstens primära innehåll är ett seende här och nu, men det finns dock ett krav på kommunikation och närvaro.