Blev valet ett karriärspel?
I Helsingfors ter sig kommunalvalet som en spelplan. Vapaavuoris borgmästarkarriär, Halla-ahos röstdraggande och Väyrynens nio liv. – Det är knappast en trend eller avsikt att nedvärdera valet, men flera exempel bidrar till intrycket, säger docent Sami Bo
När Jan Vapaavuori ställde upp för att bli Samlingspartiets borgmästarkandidat – och därmed också ställde upp i kommunalvalet – gjorde han klart att han tagit tjänstledigt från sitt jobb på Europeiska investeringsbanken för att ”söka” borgmästarjobbet. Om man nu kan uttrycka det så – borgmästaren ska vara en kommunalvalskandidat som uppnår minst suppleantplats, och väljs av fullmäktige.
Men i Vapaavuoris fall är det fråga om en post han antingen får eller inte får – och blir det inte, så stannar han vid EIB. Att nöta bänken i fullmäktige kommer inte på fråga.
Frånvarande i fullmäktige
Då Jussi Halla-aho den här veckan meddelade att han ställer upp i Sannfinländarnas ordförandeval lät han förstå att han tänker stanna i Bryssel hur det än går, om han så ska leda partiet på distans.
Men Halla-aho är också kommunalvalskandidat. Hans uttalande om att han inte lämnar Bryssel kan tolkas som att han inte tänkt sitta i fullmäktigesalen mer än han gjort hittills – vilket är extremt lite. Halla-aho har enligt Helsingfors stads statistik varit frånvarande alla fullmäktigemöten sedan 2015, och 2014 deltog han i hälften av mötena. I stället har en suppleant intagit platsen.
En annan Brysselbunden kandidat är parlamentarikern Paavo Väyrynen. Han ställer upp som obunden på KD:s lista, och har som mål att bli röstmagnet och fullmäktigeordförande. Väyrynen har också tidigare gjort sig känd för att ”valshoppa” för att vid behov kunna välja karriär.
Signalerar de här kända namnen att det bara är strunt att vara kommunledamot? Valforskaren Sami Borg, docent vid Tammerfors universitet, bedömer att det i samtliga fall är fråga om individuella karriärer där valet blivit en spelplan, och i Vapaavuoris fall har förväntningarna från det egna partiet spelat en stor roll. Däremot har exemplen inte så mycket med varandra att göra.
Också intrycket spelar in
– Jag tror inte att det är en allmän trend att nedvärdera kommunalvalet, eftersom det är tre ganska olika fall där kommunalvalet sammanfaller med egna motiv på olika sätt. Men när de alla räknas ihop kan det däremot födas ett sådant intryck. Därför är det en väsentlig fråga att ta upp, säger Borg.
I vilken mån det inverkar på väljarna är svårt att säga. Det finns inte direkt någon forskning på hur väljarna resonerar inför kända namn som ställer upp utan ett löfte om närvaro i fullmäktige, däremot tenderar resultatet att bli bra för de kändaste namnen.
– Det vi också vet är att sannolikheten att väljarna stannar för en bekant person är högst i kommunal-
❞ Det vi också vet är att sannolikheten att väljarna stannar för en bekant person är högst i kommunalvalet. Sami Borg Valforskare
valet, men det beror mest på de små kommuner där man uttryckligen väljer någon i sin bekantskapskrets, säger Borg.
Ministrarna ställer upp
– En annan evig diskussion är den om ministrar, partiledare och riksdagsledamöter som ställer upp i kommunalval, säger Borg.
Det vanligaste argumentet är att behålla sitt perspektiv på lokalnivå, och åtminstone bland riksdagsledamöterna ser närvaron okej ut i Helsingfors. Tom Packalén (Sannf) hade högst frånvaro i fjol då han var närvarande på bara ett och ett halvt möte, enligt stadens tabell.
Andra har varit rätt mycket närvarande, som Paavo Arhinmäki (VF) och Eero Heinäluoma (SDP) med bara en och en halv frånvaro var i fjol, Mika Raatikainen (Sannf) med en frånvaro och Wille Rydman (Saml) med tre frånvaron.
I nuvarande regering kommer en stor del av ministrarna att ställa upp i kommunalvalet, bland annat försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) i Helsingfors, utrikesminister Timo Soini (Sannf) i Esbo och finansminister Petteri Orpo (Saml) i Åbo.
I fjol var Timo Soini frånvarande från sju av tolv fullmäktigemöten i Esbo, och Petteri Orpo frånvarande från åtta av tretton möten i Åbo.