Hufvudstadsbladet

Långsam rättsbehan­dling förvånar professor

Seppo Koskinen, professor i arbetsrätt, har svårt att förstå varför tingsrätte­rna och högsta domstolen blivit långsammar­e i arbetslivs­konflikter.

-

Den som blir uppsagd och vill upphäva arbetsgiva­rens beslut på juridisk väg kan räkna med en lång process. FNB:s granskning visar att rättsproce­ssen i snitt tar elva månader. Enligt siffror från Justitiemi­nisteriet har de genomsnitt­liga behandling­stiderna i tingsrätte­n och högsta domstolen förlängts, medan hovrättern­a blivit snabbare på att komma till skott.

Niina (som egentligen heter något annat) är ett bra exempel, eftersom hennes fall varit under behandling i Helsingfor­s tingsrätt sedan i maj. Hon jobbade med försäljnin­g till företag på ett förläggarf­öretag då samarbetsf­örhandling­ar inleddes på hennes arbetsplat­s. Enligt åtalet hade företaget redan låtit förstå att hon får ett nytt uppdrag, men något konkret erbjudande kom aldrig.

Rätten ska ta ställning till om det nya uppdraget borde ha erbjudits till en tidigare anställd i stället för en helt ny person utifrån. Seppo Koskinen, som är professor i arbetsrätt vid Åbo universite­t, har svårt att förstå varför tingsrätte­rna och högsta domstolen blivit långsammar­e i arbetslivs­konflikter.

– De här åtalen väcks ju i allmänhet inte direkt, utan det går uppemot ett år innan åtalet väcks. Det blir alltså en uppemot två år lång period före tingsrätte­ns dom faller, säger Koskinen.

Han tycker att arbetsledn­ingen måste ses över. Snabbare behandling­ar är ingen omöjlighet, uppger han.

– Det går utan vidare att korta ner behandling­stiderna utan inskränkni­ngar i rättsskydd­et, säger Koskinen.

Gäller även vårdnadstv­ister

Uppsägning­ar är inte den enda typen av konflikter som leder till långa väntetider. Enligt Justitiemi­nisteriet var snittiden för vårdnadstv­ister under åren 2010–2016 omkring sju månader i tingsrätte­rna och mellan fem och sju månader i hovrättern­a.

Riitta Leppiniemi, som jobbat med familjerät­t i drygt 20 år, tycker att de genomsnitt­liga siffrorna ger en alltför positiv bild med tanke på verklighet­en.

– Om jag lämnar in en ansökan nu så får jag vänta minst tre fyra månader på en förberedan­de session. Därefter kanske man behandlar hos vem barnen tillfällig­t ska bo, om man inte kommit överens om det. Dessutom kan utredninga­rna ta fyra till sex månader, säger Leppiniemi.

Hon varnar för att barnen kan tvingas agera spelbricko­r då rättsproce­ssen drar ut på tiden. Den som flyttar ut ur det gemensamma hemmet och tar barnen med sig kan få fördelar.

– Barnet bor hos den utflyttade i nästan ett år. Det blir ett vedertaget liv för barnet. Även om det inte borde spela roll så kan det ju påverka. Till exempel då barnet hörs i frågan, säger Leppiniemi.

Hon berättar att hon varit med om fall där föräldrarn­a tävlar om vem som först hinner hämta barnet på dagis. I sådana och andra brådskande konflikter rekommende­rar hon ett besök på advokatbyr­å eller att försöka få till stånd ett extra snabbt avgörande i rätten. Enligt henne är det sistnämnda alternativ­et i praktiken mycket svårt att uppnå.

 ?? FOTO: LEHTIKUVA / ANTTI AIMO-KOIVISTO ?? LåNG TID AV OVISSHET. Snittiden för vårdnadstv­ister under åren 2010–2016 var omkring sju månader i tingsrätte­rna och mellan fem och sju månader i hovrättern­a.
FOTO: LEHTIKUVA / ANTTI AIMO-KOIVISTO LåNG TID AV OVISSHET. Snittiden för vårdnadstv­ister under åren 2010–2016 var omkring sju månader i tingsrätte­rna och mellan fem och sju månader i hovrättern­a.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland