Långsam rättsbehandling förvånar professor
Seppo Koskinen, professor i arbetsrätt, har svårt att förstå varför tingsrätterna och högsta domstolen blivit långsammare i arbetslivskonflikter.
Den som blir uppsagd och vill upphäva arbetsgivarens beslut på juridisk väg kan räkna med en lång process. FNB:s granskning visar att rättsprocessen i snitt tar elva månader. Enligt siffror från Justitieministeriet har de genomsnittliga behandlingstiderna i tingsrätten och högsta domstolen förlängts, medan hovrätterna blivit snabbare på att komma till skott.
Niina (som egentligen heter något annat) är ett bra exempel, eftersom hennes fall varit under behandling i Helsingfors tingsrätt sedan i maj. Hon jobbade med försäljning till företag på ett förläggarföretag då samarbetsförhandlingar inleddes på hennes arbetsplats. Enligt åtalet hade företaget redan låtit förstå att hon får ett nytt uppdrag, men något konkret erbjudande kom aldrig.
Rätten ska ta ställning till om det nya uppdraget borde ha erbjudits till en tidigare anställd i stället för en helt ny person utifrån. Seppo Koskinen, som är professor i arbetsrätt vid Åbo universitet, har svårt att förstå varför tingsrätterna och högsta domstolen blivit långsammare i arbetslivskonflikter.
– De här åtalen väcks ju i allmänhet inte direkt, utan det går uppemot ett år innan åtalet väcks. Det blir alltså en uppemot två år lång period före tingsrättens dom faller, säger Koskinen.
Han tycker att arbetsledningen måste ses över. Snabbare behandlingar är ingen omöjlighet, uppger han.
– Det går utan vidare att korta ner behandlingstiderna utan inskränkningar i rättsskyddet, säger Koskinen.
Gäller även vårdnadstvister
Uppsägningar är inte den enda typen av konflikter som leder till långa väntetider. Enligt Justitieministeriet var snittiden för vårdnadstvister under åren 2010–2016 omkring sju månader i tingsrätterna och mellan fem och sju månader i hovrätterna.
Riitta Leppiniemi, som jobbat med familjerätt i drygt 20 år, tycker att de genomsnittliga siffrorna ger en alltför positiv bild med tanke på verkligheten.
– Om jag lämnar in en ansökan nu så får jag vänta minst tre fyra månader på en förberedande session. Därefter kanske man behandlar hos vem barnen tillfälligt ska bo, om man inte kommit överens om det. Dessutom kan utredningarna ta fyra till sex månader, säger Leppiniemi.
Hon varnar för att barnen kan tvingas agera spelbrickor då rättsprocessen drar ut på tiden. Den som flyttar ut ur det gemensamma hemmet och tar barnen med sig kan få fördelar.
– Barnet bor hos den utflyttade i nästan ett år. Det blir ett vedertaget liv för barnet. Även om det inte borde spela roll så kan det ju påverka. Till exempel då barnet hörs i frågan, säger Leppiniemi.
Hon berättar att hon varit med om fall där föräldrarna tävlar om vem som först hinner hämta barnet på dagis. I sådana och andra brådskande konflikter rekommenderar hon ett besök på advokatbyrå eller att försöka få till stånd ett extra snabbt avgörande i rätten. Enligt henne är det sistnämnda alternativet i praktiken mycket svårt att uppnå.