Som att spela schack i överljudshastighet
Säcken får sitt och fötterna jobbar – hela tiden. Boxning för vuxna nybörjare är tufft, påfrestande och på kuppen blir man jättesnäll.
Att börja boxas när man passerat 40 år låter som en svår ekvation. Är det inte fruktansvärt dubbelt upp? Jobbigt och fullt med risker!? Nej, nej, menar boxningstränaren Carina Sihlén. Det går bra att börja i mogen ålder, men det krävs tålamod.
– Det tar ganska lång tid – det är ingen enkel sport. Och det krävs lite jävlar anamma, för det är ganska tufft. Men inte farligt på något sätt, säger hon.
Det handlar inte om att gå matcher i en ring. Det sysslar enbart licensierade utövare med. Däremot sparrar man mot varandra.
– Jag parar ihop alla med någon som passar dem. Jag sätter inte ihop en kille som är 25 och jättevältränad med en som är 60 och inte har något flås alls, säger Carina, som också är ordförande i IF Linnea, Sveriges äldsta boxningsklubb.
Mellan 20 och 30 deltagare tränar på nybörjarpassen, som är en timme tre gånger i veckan. De är öppna för alla från 18 år och uppåt. Konditionen är en viktig del. Carina rekommenderar för den nyfikne att man testar sig själv med att löpa intervaller på tre kilometer. Klarar man av att springa allt snabbare är man redo.
Skavanker
Johan Sjövall är 57 år och har tre terminers träning i kroppen. Förut spelade han handboll, men ett diskbråck satte punkt för den aktiviteten. Han har även artros i vänstra axeln.
– Och så är jag halvblind. Jag har många skavanker, men jag kör på, säger Johan.
Han är äldst i motionsgruppen, där medelåldern är runt 30 år.
Första gången är alltid speciell. För Johans del var det cirkelträning i en och en halv timme. Det tog honom lika lång tid att ta sig ur lokalen.
Stämningen och kamratskapet gjorde att han kom tillbaka. Numera tränar han flera gånger i veckan.
Låna utrustning
Träningskläder, vattenflaska och tandskydd behöver man. Handskar och huvudskydd lånar man på plats. Det är boxning på riktigt. Däremot
får motionärer inte satsa i slagen – och riskera att skada sin motståndare.
– Man anpassar sig så att det passar bägge i paret, förklarar Carina och poängterar att det ska vara kul att gå till sin klubb.
Den här onsdagskvällen håller hon och sonen Oscar Sihlén i träningen. Före instruktionen ljuder Carinas stämma och hon leker med orden:
– Ni ska alltså inte svara – ni ska försvara er.
Man slår på säck och skuggboxas. Olika moment och parövningar
Det är en perfekt sport mellan killar och tjejer. Vi kör lika. Det är samma kondition, samma teknik. Det som skiljer sig är hårdheten i slagen. Johan Sjövall
avlöser varandra under en timme. Slagen upprepas, tekniken vässas, svetten lackar. Har man aggressioner är det här ett bra sätt att bli av med dem.
– Det är det bästa. Slå på säck hur hårt du vill i tio minuter, så är du hur snäll som helst sedan, säger Carina och skrattar.
Johan böjer sig ned för att hämta andan innan han ska gå på nästa övning. Genast får han ett uppmuntrande ord från en knappt hälften så gammal yngling, som är jämbördig men har olika kunskaper och förutsättningar. Det skapar en viss dynamik och, påpekar Carina, det blir roligare.
– Det är en perfekt sport mellan killar och tjejer. Vi kör lika. Det är samma kondition, samma teknik. Det som skiljer sig är hårdheten i slagen, säger Johan Sjövall.
Carina Sihlén betonar att det handlar om att lägga sig på en gemensam nivå, och berättar vad hugade nyfikna kan se fram emot.
Det är som att spela schack i överljudshastighet. Vet du bara hur bonden går är det inte särskilt kul. Kan du alla pjäser blir det mer valmöjligheter.