Ung på nytt?
Det händer ibland att jag inte somnar när jag lagt mig för natten. Då finns det ett bra botemedel, jag börja tänka på något absurt, någon overklig idé som jag fått för mig. Här om kvällen var det klippt igen, då plockade jag fram en tanke jag lekt med ibland.
Jag börjar tänka på hur det skulle vara att leva om sitt liv igen, med den förutsättningen att jag hade kvar alla kunskaper jag skaffat mig under mitt tidigare liv. Den tanken har säkert också många andra haft.
Men sedan blir jag tveksam, från vilken ålder skulle jag börja mitt nya liv? Inte som baby, absolut inte, tänk att ligga i vaggan, kunna tre språk men bara i stånd att säga bla, bla, bläh, gurgel.
Inte heller den tidiga barndomen duger, om man av misstag skulle säga något vettigt så skulle man anses lillgammal och förmanas och uppfostras. Usch!
Men sedan blir jag tveksam, från vilken ålder skulle jag börja mitt nya liv? Inte som baby, absolut inte, tänk att ligga i vaggan, kunna tre språk men bara i stånd att säga bla, bla, bläh, gurgel.
Skolåldern då, då hade man väl nytta av sina kunskaper? Tja, språk skulle vara bra, jag skulle till exempel få godkända prov i finska för en gångs skull. Men matematik, fysik och kemi skulle fortfarande vara okända storheter. Och tonår och pubertet längtar jag inte efter. De där intelligenta mobilerna skulle jag inte heller klara, de där små skivorna som alla stirrar på.
Visserligen skulle man då få nya kamrater, nya vänner och det känns bra just nu när det börjar bli tomt omkring mig. Hm, kanske nya flickvänner också? Nehej, jag är så nöjd så med den gamla flickvän jag har kvar.
Men medelåldern då? Jobb, ny familj, nya barn, ny bostad, stress och hets, när man lärt sig att hantera pensionärslivet så känns det för jobbigt. Visst var det en intressant tid, mycket hände, både i jobbet och utanför det, men gjort är gjort, att upprepa det lockar inte.
Alltså återstår pensionärslivet, som inte är så enkelt det heller, men det är ändå en tid då man själv bestämmer vad man ska göra, eller inte göra. Åtminstone tror man det. Det livet pågår just nu, det har sina utmaningar och glädjeämnen, så jag tror när allt kommer omkring att jag är nöjd med vad jag har. När jag kommit så här långt i min tankegång somnar jag vanligen.
Att bli ung på nytt, det går inte, men nog skulle det kännas bra med lite nya krafter. Och så skönt det skulle vara om man kunde vakna någon morgon och inte vara styv och stel och helst vilja sova några timmar till!