Hjälper hjälpen att hitta fram
Hungersnöd En maktlös omvärld ser hur över tjugo miljoner människor de närmaste månaderna kommer att drabbas av akut hungersnöd i fyra afrikanska länder. Finlandssvenska Larissa Bruun på Unicefs landskontor i Sudan försöker få bidragsgivarna att stödja Su
HBL har träffat Unicefs Larissa Bruun som jobbar i svältens Sudan.
– Teamet jag leder jobbar ihop med bidragsgivarna för att finansiera vårt arbete och stödja de olika programteamen. Vi måste se till att Unicefs arbete med lokala partner i Sudan fyller kvalitetskriterierna. Bidragsgivarnas förtroende för oss är A och O, Unicef är helt beroende av de bidrag organisationen samlar in från länder, privata sektorn och privatpersoner.
– Givarna vill veta vart pengarna går, det är självklart. Vi tar gärna med våra partner ut på fältet. I dag är givarna själva väldigt aktiva, de kommer ofta med konkreta förslag om hur vi bör göra.
En viktig del av biståndsarbetet i dag är samarbetet med den privata sektorn i mottagarlandet. En förbättrad ekonomi ökar den politiska stabiliteten. Det råder inte brist på företag som är intresserade av att jobba med FN-organisationer.
– Unicef är ett viktigt varumärke. Det är en positiv sak att få jobba med oss. Därför måste vi ha god koll på dem vi jobbar med. Vi har ett team i Genève som sköter granskningen globalt. I Sudan jobbar en person i mitt team med kvalitetsgranskning av lokala programpartner. Jag har inte stött på fall av missbruk i Sudan, säger Larissa Bruun, på kort semester med familjen i Finland.
Det är ett välbehövligt avbrott från vardagen i Khartoum, Sudans huvudstad, där arbetsdagarna är långa och heta.
Sista maten tar slut
Sudan är något av stormens öga, ett mottagar- och genomgångsland för flyktingarna, i den hungerkatastrof som nu snabbt är på uppsegling i Afrika. I grannlandet Sydsudan, som blev självständigt för bara sju år sedan våldtas och dödas civila. Befolkningen som levt på jordbruk har blivit av med boskap och jordbruksredskap. Matreserverna är helt slut.
I Somalia räknar man med att sex miljoner människor behöver akut hjälp, i nordöstra Nigeria där terrororganisationen Boko Haram härjar är svälten ett faktum, samma gäller det krigshärjade Jemen.
Nu räknar man med att 1,4 miljoner barn i de fyra berörda länderna sannolikt kommer att dö i svält i år. Siffran stiger radikalt när de försvagade barnen drabbas av diarré, lunginflammation och kolera.
– Omkring 332 000 människor från Sydsudan har flytt till Sudan. De flesta bor inte på läger utan är uppblandade med sina forna landsmän. Läget är mycket komplext och svårt att överblicka. Bara i huvudstaden räknar man med 35 000 flyktingar, men det kommer just nu ett tusental över gränsen varje dag.
De officiella siffrorna är inte heller att lita på. Bedömare säger att de är förskönade.
– Också i Sudan räknar vi med två miljoner undernärda barn, av vilka över en halv miljon är allvarligt undernärda, säger Larissa Bruun.
I Sudan är undernäringen inte en följd av den pågående hungerkatastrofen i grannländerna utan ett kroniskt tillstånd.
Flyktingarna i den här regionen
kommer med andra ord från utfattiga länder till fattiga länder.
Självförvållat
Hungerkatastrofen är nästan helt och hållet förorsakad av människan. I Sydsudan har de civila hamnat i kläm mellan regeringstrupper och rebeller, i Nigeria drabbas civilbefolkningen när regeringstrupperna försöker utrota Boko Haram och i Jemen är orsaken till hungersnöden interna strider och den Saudiledda koalitionens blockad av humanitära operationer och bombningar av hamnar och flygfält för att hindra att hjälpen når fram till de nödlidande.
Kevin Watkins, chef för brittiska Rädda Barnen, och en av de ledande internationella biståndsexperterna skriver i sin blogg i The Guardian att allt det som nu sker var tydligt förutsägbart redan för flera månader sedan, men att det internationella samfundet nu är så tungrott att FN-organisationer som borde ha samarbetat har misslyckats i koordineringen. Watkins ger ändå FN:s nya generalsekreterare António Guterres en eloge för att han vaknat och rutit till, även om det dröjde. FN skulle nu behöva fem miljarder euro för sina akuta behov, men problemet är att donatorerna levererar sina pengar med fördröjning.
– Det är klart att det känns som ett stort misslyckande att vi har en sådan hungerkatastrof i så många länder. Det är alldeles klart, säger Bruun.
Men hon påminner om att Unicef regelbundet – och särskilt under det senaste halvåret – talat ut om de höga hungersiffrorna och läget i de fyra länderna. Men organisationen har robusta program som både reagerar på och förebygger undernäring.
Problemet är att FN och de andra humanitära aktörerna inte haft tillträde till viktiga områden i de fyra krisdrabbade länderna, som de borde ha haft för att kunna bistå befolkningen.
Ge kontanter
Watkins anser att det kostnadseffektivaste sättet att hjälpa de mest utsatta människorna nu är att ge dem kontanter som de kan köpa mat för. Den här formen av hjälp borde snabbt ges högre prioritet, anser han.
– Det är något som vi också i Sudan just nu undersöker som ett alternativ och något som blivit allt vanligare bland många biståndsorganisationer när förutsättningarna är de rätta, säger Bruun.
FN:s flyktingorganisation UNHCR räknar med att 1,6 miljoner människor redan har flytt från Sydsudan. Nästan en miljon väntas söka sig till Uganda och över 300 000 till Sudan.
– USA har varit en av de största bidragsgivarna i området. Om USA skär ner på sitt bistånd så syns det först nästa år. Nu har USA varit mycket generöst, tack och lov.