Centerfästet fasar för vårdreformen
– I politiken räcker det inte att vara stor företagsledare… Den syrliga repliken fälls överraskande i Centerns starkaste kommun, Merijärvi. Några kvinnor har samlats för att spela kort på Bensis, som 4H upprätthåller med kommunens stöd.
Som inbakade i bomull av jungfrulig nysnö ligger de glest bebyggda, prydliga små byarna i norra Österbotten. Tillsammans bildar de Merijärvi mitt i Centerns starkaste områden sydost om Uleåborg.
Och fästet består – så gott som alla röstberättigade Merijärvibor kommer också i vårens val att rösta på Centern. Det enda alternativet är nämligen de fyra Sannfinländare som valdes in för fyra år sedan.
Men den stora enigheten betyder inte att alla tycker lika. Här är ont om partier men gott om byapolitik – och minst tre kyrkliga fraktioner. Gammallaestadianernas fridsförening har byggt kommunens finaste hus, ett nytt tempel, strax bakom bygatan. Fridsföreningen har 250 medlemmar, det är mycket i en kommun med strax över tusen invånare och många barn.
Merijärvi är en liten, lugn kommun med mest lantbruk och några småföretagare.
Kommunen har satsat två miljoner på nytt biblioteks- och skolhus. Arbetslösheten är låg, kring sju procent. Lugn och ro råder, åtminstone på ytan. Men kommundirektör Kari Jokela är ändå orolig för framtiden. Det är vård- och landskapsreformen som spökar.
Vem ger oss valfrihet?
– Jag fasar för reformen, vi har inga kommersiella aktörer och jag betvivlar att någon kommer att erbjuda Merijärviborna valfrihet, säger han.
I dag fungerar servicen, grannkommunen Kalajoki producerar socialoch hälsovården.
Ingen av de vi träffar tror att basservicen blir kvar i Merijärvi om det blir landskapsstyre.
Några av de få arbetslösa sysselsätts på Bensis, den gamla bensinstationen som kommunen tog över då företagaren gav upp, eller tvingades sluta. Beroende på om man ser på saken med sannfinländska eller centerglasögon, ska vi få höra längre fram.
– Nog måste vi säkra bränsletill- gången i kommunen, säger kommundirektören och till hans jobb hör nu att sköta om bränsleleveranserna.
– Här ställer folk upp på talko, ingen lämnas ensam, säger Jokela.
Så har Merijärviborna fortsättningsvis ett gemensamt vardagsrum. 4H driver verksamheten och kommunen står för hyran.
Mysfaktorn är hög i Bensis, eller Huoltis som den heter på finska. Det är torsdag och man serverar ärtsoppa, vid ett bord spelar fyra kvinnor kort. Bakre delen rymmer en loppmarknad.
Kaisa Saukko serverar kaffe och tar betalt för bensinen, bland annat. Hon har fött och skött fyra barn i många år och är nu sysselsatt på Bensis de två närmaste åren.
Här jobbar också Arja Härö. Som så många Merijärvibor är hon laestadian och träffade sin blivande man på en av de traditionella sommarträffarna.
Folk är bortskämda, många tror att livet är en enda godisdag.
– Hur jag trivs? Nå, du kan tänka dig jag är ju en stadsflicka…
Hon säger att laestadianerna känner samhörighet, man har alltid många vänner, familjerna och släkterna är stora. Och hur vet man vem som är laestadian? – Det är enkelt, den som har tv hör inte till oss.
kossor trivs i kyla
I Merijävi tar sönerna ofta över lantbruket, mekar med maskiner och blir kvar på orten. Flickorna åker i väg efter grundskolan. Så är det också hos familjen Salmu. Dottern skyndar förbi på väg till studieorten. Mor jobbar i grannkommunen. Men far Arvo Salmu och två söner står stadigt i snömodden då de stolt visar gården och kreaturen.
Vi befinner oss på Kauha gård som fruns far startade på 1930-talet. Snön virvlar runt och marstemperaturen hålls på minus. Kossorna har utvecklat tjock vinterpäls i det öppna fähuset. Utomhusvistelsen har betytt att kalvarna mår bättre och att produktionen ökat.
– Kallt som under vinterkriget, konstaterar männen och skrattar så det dånar mellan fähusen. Det gör de ofta – skrattar, alltså. Men vi ska snart märka att det finns allvar bakom skrattet.
Mikko, 25 och Matti, 21 har studerat vid Kannus lantbruksinstitut och sedan återvänt till hemgården.
Den äldre brodern har redan egen gård, den yngre är på pappas lönelista. Då sönerna Salmu berättar om sitt liv handlar det mycket om arbete. De jobbar dygnet runt då det behövs.
– Det är härligt att alltid ha något att göra, då jag tittar ut genom fönstret vid morgonkaffet ser jag redan vad jag ska ta itu med härnäst.
Men var hitta värdinna?
Framtiden för Kauha gård är mer än tryggad. Men detta är männens värld, tillgången på värdinnor är minst sagt skral i glesbygden. Då problemet kommer på tal blir de unga männen aningen generade. Nej, inga flickvänner just nu. Man kan ju åka på dans till Kalajoki men få unga kvinnor vill längre ägna sig åt lantbruk.
Laestadianerna har sina sommarmöten där man hittar partner. Men familjen Salmu hör inte till fridsföreningen.
Vi sitter i ett litet kontrollrum ovanför inomhusladugården och männen följer aktiviteten på dataskärmar. I realtid ser man vilken ko som besökt mjölkningsroboten och hur mycket foder som gått åt.
Männen är alla trofasta centerröstare men trots att Merijärvi hör till Uleåborgs valkrets har de inte röstat på Juha Sipilä i riksdagsvalet.
– Det är viktigt att vi har en representant från trakten i riksdagen, Juha Pylväs är hemma i Ylivieska. (Pylväs valdes in i riksdagen 2015.)
“allt blev sämre i eu”
Oppositionen då? Eila Rautio (Sannf) driver en personligt inredd frisörsalong då hon inte jobbar på servicehuset och drar karaoke för seniorerna. Hon och tre andra bröt det historiska hundraprocentiga centerväldet vid kommunalvalet 2012.
– Jag gick med då jag blev tillfrågad. Det har varit bara positivt. Vi vill ju alla kommunens bästa, säger Rautio medan hon trimmar en kunds nackhår.
Rautio anser att allt blivit sämre sedan Finland gick med i EU. Inte heller hon gillar auktoriteter.
– Jag har hört mycket kommentarer om hur Timo Soini blivit en kappvändare i EU-frågorna.
Sen kommer vi till konflikten. Kommunstyrelsen röstade ner förslaget att låta Rautio sköta frisörsalongen i samarbete med bensinstationens företagare.
– Jag vill hjälpa företagarna, vi skulle ha klarat det bra, tillsammans.
Men det ville alltså inte Centern och nu sköter 4H Bensis.
Litet skaver det mellan utmanaren och maktpartiet men för det mesta talar man om kommunens bästa, om Merijärvifrågor.
Idyllen i Finlands mesta centerkommun hotas mest utifrån. Knark har hittats i byn och ett område på gränsen till Merijärvi har undersökts som möjlig lagring för använt högaktivt kärnbränsle – ifall kärnkraftverket i Pyhäjoki blir av.
Hittills har man lyckats undvika kommunfusioner och behållit makten. Nu är kommundirektören Kari Jokela bekymrad över hur framtidens statsandelar fördelas.
– Politikerna tvingar folk att flytta till större centrum, jag är rädd att de små kommunerna förlorar möjligheten att klara sig.