Otyglad strejkrätt är välståndets varböld

Heinz RammSchmidt har med outtröttlig energi upprepade gånger ondgjort sig över fackföreningarnas roll i centrala frågeställningar för vårt moderna samhälle. Frågor som gäller upprätthållandet av vårt ekonomiska välstånd. Han ifrågasätter fackets motiv och metoder. Han presenterar faktiska data om strejkintensiteten i Finland och Sverige (HBL 17.3) under hela 2000-talet. Fakta som får en objektiv bedömare att ställa sig frågan ”vad håller vi på med?”.

Samtidigt bevittnar vi en strejkvåg om tillämpning av arbetsavtal för en relativt liten grupp arbetstagare i landets flygtrafik. En strejkvåg som till en betydande del baserar sig på så kallade stödstrejker – en förbluffande och oförklarlig rätt att få avbryta sitt eget arbete bara för att visa solidaritet för andra strejkande. Allt detta utan att ett ögonblick ta i betraktande hur dessa åtgärder drabbar både inhemska och utländska resenärer. Dock inte enbart turistresenärer till Gran Canaria eller Thailand utan en betydande grupp resenärer till och från Finland i affärsuppdrag. Resenärer som är engagerade i att främja finländsk export eller sådana som vill utforska möjligheter för etablering i Finland.

Ramm-Schmidts statistik avslöjar att strejkintensiteten i Finland är tiofalt större än i Sverige. Kan den ha någon inverkan på finländska företags trovärdighet som pålitliga leverantörer på internationella marknader? Kan detta möjligen ge anledning för ett företag som överväger etablering i Norden att välja ett strejkfriare land, till exempel Sverige?

Då EK:s nya ordförande Veli-Matti Mattila något oförsiktigt påstod att de finländska lönerna borde ligga på en nivå cirka 15 procent under den nuvarande träder Vänsterpartiets ordförande Li Andersson fram och säger att vår internationella konkurrenskraft bäst befordras av produktutveckling och leveranssäkerhet. Leveranssäkerhet i ett av Europas mest strejkdrabbade länder? Bidrar strejkbenägenheten som helt och fullt stöds av vänsterpartierna till att locka hit flera utländska företag? Har också den finländska vänstern drabbats av ”Trumpsyndromet”, viljan att förvränga fakta för att tjäna egna kortsiktiga målsättningar?

Illegala strejker och stödstrejker är en förödande svulst i vårt samhälle. Om inte den högercenterregering vi är begåvade med kan ta i denna åkomma kan den gå till historien som den som inget annat åstadkom än en hopplöst utdragen och synnerligen ifrågasatt social- och hälsovårdsreform.