Antiliberal kontrarevolution

SAMHäLLE En kommentar till Urs Hofers insändare (HBL 21.3) där han skriver ”Världen har förändrats enormt. Den styrs i dag (...) av ledare som jag milt uttryckt inte längre betraktar som normala.”

Månne det? Månne inte vi har just de ledare som har tummen på tidens strömningar?

Det vi upplever just nu kan sägas vara en antiliberal kontrarevolution.

Tänk på 1960-talet. Det vi upplevde då (och under de följande decennierna) kan karaktäriseras som en liberal revolution. Tänk på medborgarrättskampen i USA, med Martin Luther King i spetsen. Det gällde inte bara de färgades rättigheter, men också kvinnors likställdhet, liksom de sexuella minoriteternas.

Tänk på ungdomsupproret. Frigörelse från de äldres dominans, inte minst i undervisningsinstitutionerna.

Tanken om solidaritet med u-länder. Vem talar om solidaritet i dag?

Tänk på Berlinmurens fall, och den liberaliseringsvåg som därefter svepte över de tidigare kommunistdiktaturerna.

Och inte minst det som sedan blev EU. Ett fredsprojekt, som avsåg att eliminera hotet om framtida grannfejder mellan europeiska länder. Frihandel och globalisering skulle gynna all världens folk.

Det vi i dag upplever är en u-sväng mot förgångna tider, och ingen har formulerat detta tydligare än Donald Trump, USA:s folkvalde president. Förakt mot kvinnor och sexuellt avvikande, drömmar om att återuppliva landets tillverkningsindustri, handelsmurar i stället för frihandel. Skär ner biståndet till tredje världen! Ut med invandrarna!

Samma stämningar går igen i Europa, och vi har våra folkvalda ledare att tacka. Folkets vilja, med andra ord.

Hur tacklar vi detta? Gilla läget, eller – ? ERIK HAGMAN Ekenäs