Slumpen formar oss – och historien
Litteraturrecension Varför är Paul Auster den mest lästa amerikanska författaren i det 100-åriga Finland? Recensenten ger fem skäl att läsa hans senaste.
Då Finland fyllde femtio år hörde Jack London, John Steinbeck och Ernest Hemingway till de mest lästa amerikanska författarna i vårt land. När nu landet fyller hundra är det stadsskildringar som gäller och kanske det har lett till att New Yorkförfattaren Paul Auster (f. 1947) hör till de mest lästa amerikanerna. Men varför just Auster?
I över fyra decennier har Auster publicerat memoarer, dikter, essäer, filmmanus, översättningar, redigerade böcker och framför allt ett tjugotal romaner. Han har kallats ”postmodern författare” (något som han inte håller med om), närmast på basen av sin tidiga lekfulla deckare New York-trilogin, men också ”realist” trots vissa metafiktiva drag.
Precis som Peter Sandström i sina nyare böcker har Auster ofta ett alter ego som ibland till och med bär hans namn eller träffar en person som heter Paul Auster. Kanske är det denna gäckande realism med dess deckarmässiga och identitetssökande drag som har känts så tilltalande för dagens stadsfinländare.
Fyra versioner av Ferguson
Nu ger Auster ut sitt längsta verk, 4 3 21, en mastodont till roman på nästan 900 sidor som han i intervjuer har kallat sin viktigaste bok. Den berättar – i fyra versioner – historien om Archie Ferguson, som föddes den 3 mars 1947 (exakt en månad efter
Auster) i Newark, New Jersey (precis som Auster), inklusive hur hans fars släkt kom till USA den 1 januari 1900.
I likhet med den kinesiska Nobelpristagaren Mo Yans stora roman Ximen Nao och hans sju liv, där huvudpersonen föds den 1 januari 1950, formar sig Austers roman till en historik över hans lands historia under slutet av 1900-talet.
Som så ofta i biografier och självbiografier, vare sig de är fiktiva eller verkliga, ger det första kapitlet en skiss av föräldrarnas liv före huvudpersonens födelse. På första sidan kommer hans ryska farfar Isaac Reznikoff till Ellis Island och får rådet att byta namn till Rockefeller. Men han glömmer namnet och svarar immigrationstjänstemannen på jiddisch, ”Ikh hob fargessen” (jag har glömt), varvid denne skriver ner Ichabod Ferguson. Därvid har släkten fått ett nytt efternamn och även sonsonen, romanens huvudperson, kallas genomgående rätt och slätt Ferguson.
Fem orsaker att läsa 4 3 2 1
För den som funderar på om det är värt att läsa denna bok, som är ungefär tre gånger så lång som Austers övriga böcker, kommer jag på fem orsaker.
Den första är den gamla judiskamerikanska vitsen som jag just citerat i Austers tappning. Trots sin raljanta metafiktivitet har Auster ibland kritiserats för avsaknad av humor. Nu tar han alltså en gammal vits och visar att hela släktens öde, och därmed romanens struktur, fick en märklig törn genom att den nu heter Ferguson, inte Reznikoff eller Rockefeller, vilket kunde ha lett till helt andra slags liv för dess bärare.
På samma sätt visar Auster att Fergusons liv kunde ha format sig på fyra olika men ändå besläktade sätt på basen av små avvikelser i hans livs historia. Slumpens makt är alltså här mer central än någonsin hos Auster.
Ett annat ovanligt drag för förfat-
taren är att de fyra versionerna av Ferguson lever i symbios med sin tid, närmast 1950- och 1960-talens USA. Visst har historiska händelser figurerat i Austers romaner, men nu spelar huvudpersonen med i dem, närmast som aktiv i student- och medborgarrättsrörelserna.
Sällan har dessa två decennier beskrivits så detaljerat i en amerikansk roman, där i synnerhet New York och New Jersey lever upp genom Fergusons alla sinnen när han är pojke och yngling.
Ett tredje otypiskt drag för Auster är att sexualiteten ofta står i fokus. Alla Fergusons förbindelser med flickor och kvinnor – och i en version, med pojkar och män – visas genom den unga mannens sexuella aktivitet eller fantiserande om potentiella älskare. Auster visar sig vara kompetent på att beskriva sexualitet i detalj utan att gå till grafiska eller pornografiska överdrifter. Det blir inte så roligt som Philip Roths Portnoys besvär som bäst, men desto mer trovärdigt som ungdomsskildring.
Meningar över tre sidor
I Austers memoarer har hans judiska bakgrund ofta kommit fram, men i romanerna har den sällan stått i centrum. Nu är det just klanen Ferguson och övriga judiska släkter, deras liv och leverne, som tecknas ingående, på samma gång fränt och kärleksfullt.
Det känns som om denna synvinkel är ovanligt viktig i denna bok: Auster vill helt enkelt visa hur Ferguson, hans alter ego gånger fyra, blivit den han är genom den judiska accentueringen av kultur, lärdom och kärlek – plus, när det gäller östkustamerikaner, baseball.
Det femte draget som avviker från Austers övriga produktion är stilistiskt. Austerläsare är vana vid en relativt enkel syntax: huvudsats utan eller med en eller två bisatser, inte mer. Inte direkt kvällstidningsspråk, men lättläst. Nu kan meningarna gå över en, två, till och med tre sidor. Men det märkliga är att de för det mesta löper smidigt och förekommer endast då de ger mervärde åt berättandet, såsom i det första kapitlet om Ferguson (version 1), där han beskriver sin första baseballmatch på tv, en ovanligt dramatisk match som gör honom baseballfrälst för livet.
Slumpens roll
Alla dessa drag i 4 3 2 1 kan göra att den som tycker att de låter intressanta kan vara intresserad av denna tegelsten till roman, vare sig hen läst något av Auster eller inte.
Läsaren kanske frågar sig varför jag inte diskuterar skillnaderna mellan de fyra versionerna av Ferguson. När det gäller en utvecklingsroman med fyra versioner av samma person menar jag att det kunde spoliera läsningen, för romanens spänning gäller just i de små skillnaderna mellan de fyra versionerna av Ferguson.
Men det gäller att vara vaksam, speciellt i början. Ett ord på vägen: varje kapitel har fyra avdelningar och det tog mig några kapitel innan jag märkte det och fattade galoppen: varje underavdelning handlar om var sin version av Ferguson, som för övrigt har vänner som varit huvudpersoner i tidigare Austerromaner. Det roliga är att se hur slumpen så småningom spelar sina spratt och Fergusons liv går i olika riktningar för att sedan tvinnas ihop på slutet.
Så har Auster nu gett sitt kanske mest centrala motiv, slumpen, en ovanligt grundlig skildring. Kanske för grundlig, kan någon tycka – en kanske förståelig kritik. Men å andra sidan är det tydligt – delvis på grund av de fem ovannämnda orsakerna – att Auster velat skriva en annorlunda roman, mer realistisk än någon tidigare med en sorgfällig skildring av hur slumpen formar allas våra liv och världshistorien. Den beskriver en tid då politisk aktivism kunde få något till stånd.
Eftersom Auster nu kandiderar för att bli USA:s PEN-ordförande nästa år är romanen också ett motdrag mot den våg av populism som drar över Austers hemland och Europa.