Finland greps av vankelmod i stället för att stödja nedrustning

Den här veckan samlas representanter för över 130 stater i FN:s högkvarter i New York för att inleda förhandlingar om ett bindande avtal som skulle förbjuda innehav, utveckling och användning av kärnvapen. Det blir förhoppningsvis början till en historisk process som leder till att vi inte längre behöver leva under hotet av ett kärnvapenkrig.

Finland har tackat nej till inbjudan att delta i förhandlingarna. Varför? Utrikesministeriet förklarar att Finland anser icke-spridningsavtalet (non-proliferation treaty, NPT) som det viktigaste instrumentet för att behärska kärnvapenhotet, och att ett avtal om förbud mot kärnvapen riskerar att skada icke-spridningsavtalsprocessen.

De biologiska och kemiska massförstörelsevapnen har man förbjudit genom internationella avtal. Kärnvapnen däremot regleras av det nämnda icke-spridningsavtalet, som tillåter fem stater, USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien att tillsvidare inneha kärnvapen (Indien, Pakistan och Israel har aldrig undertecknat icke-spridningsavtalet och Nordkorea har utträtt). De övriga parterna i avtalet förbinder sig att avstå från kärnvapen mot att erhålla hjälp med kärnteknik och mot det uttalade löftet i avtalets sjätte artikel att kärnvapenmakterna arbetar för fullständig kärnvapennedrustning.

De fem ”officiella” kärnvapenmakterna säger sig fullfölja sina åtaganden i sjätte artikeln genom en ”de små stegens” politik. Något har även uppnåtts: Genom bilaterala avtal mellan USA och Sovjetunionen, senare Ryssland, har antalet kärnvapen i världen minskat avsevärt. Denna process är dock i stå sedan tio år. I dag spenderar kärnvapenmakterna stora summor på att modernisera sina arsenaler.

Ett steg är avtalet om förbud mot kärnvapenprov som aldrig har trätt i kraft eftersom det inte ratificerats av alla kärnvapenmakter. Ett annat utlovat steg är ett avtal som förbjuder tillverkning av vapendugligt klyvbart material. Här har man inte ens påbörjat förhandlingsprocessen.

De små stegen har reducerats till tuppfjät. NPT-uppföljningskonferensen 2015 slutade i ett rent fiasko då man inte ens kunde komma överens om en slutkommuniké.

Frustrationen över nedrustningens långsamma framskridande är stor. I FN framfördes krav på att lagligt bindande avtal borde slutas för ett totalförbud av kärnvapen. Förra hösten godkände generalförsamlingen med stor majoritet en resolution som uppmanade FN att inleda förhandlingar om ett kärnvapenförbudsavtal. Det är dessa förhandlingar som inleddes i går i New York.

Inga kärnvapenmakter avser att delta i förhandlingarna (Nordkoreas eventuella deltagande är oklart), och detta är givetvis en svaghet i processen. Det är en fråga om styrkepolitik: man vill inte avstå från sin privilegierade ställning. Det är ett mönster som vi sett tidigare i andra nedrustningssammanhang: stora aktörer vägrar till en början gå med, men tvingas till slut av opinionens tryck att gå med i eller åtminstone respektera avtalen.

Så gick det i fråga om avtalen om kemiska vapen, personminor, klusterbomber och senast i fråga om vapenhandelsavtalet, där Finland är synnerligen aktivt. Man hoppas alltså att ett avtal om kärnvapenförbud, som till en början sluts mellan stater utan kärnvapen som en klar manifestation av folkens vilja, leder till att även kärnvapenstaterna inser det vansinniga i att ställa livets framtid på jorden på spel.

Skulle då ett förbudsavtal inverka negativt på ickespridningsavtalet? Knappast, förbudsavtalet är tänkt att förstärka icke-spridningsavtalet, i synnerhet dess sjätte artikel. NPT-avtalets samtliga förpliktelser kvarstår oförändrade. Man är rädd att det omfattande verifikationsmaskineri som byggts upp runt NPT-avtalet skulle urvattnas av ett förbudsavtal. Det kunde förebyggas genom bestämmelser i avtalstexten, till exempel genom att kräva att samtliga parter i förbudsavtalet även är parter i icke-spridningsavtalet. Farhågor i denna riktning kan motarbetas vid förhandlingsbordet.

Nato har lobbat för en bojkott av förbudsavtalsförhandlingarna; dess strategi bygger ju på kärnvapen. Finland deklarerar i många sammanhang sitt stöd för kärnvapennedrustning, men nu då landet kunde göra en verklig insats grips man av vankelmod. De övriga alliansfria EU-staterna stöder alla ett förbudsavtal. Sitter vi med i rätt sällskap? ICAN står för International campaign to abolish nuclear weapons.