Nordiska kammarmusikpärlor

Andrée, Tegnér och Leiviskä stod på programmet i RSO:s kammarmusikserie.

Det är glädjande att musiker allt oftare väljer repertoar som står utanför konstmusikens etablerade kanon. För söndagens konsert inom ramarna för Radions symfoniorkesters kammarmusikserie hade violinisten Mirka Malmi vaskat fram verk av tre nordiska kvinnor: svenskorna Elfrida Andrée (1841–1929) och Alice Tegnér (1864–1943) samt finskan Helvi Leiviskä (1902–1982).

Andrée, som blev organist i Göteborgs domkyrka, var en banbrytare som kvinnlig professionell musiker. Bland hennes kompositioner finns kammar- och kyrkomusik samt två symfonier, två orgelsymfonier och en opera.

Andrées pianotrio i g-moll (1883) för tankarna till Mendelssohn. Den omfattande första satsen (Allegro agitato) går rakt på sak med ett lidelsefullt tema och en intensiv dialog mellan instrumenten.

Efter den långsamma satsen (Andante con espressione) inleds det nyckfulla finalrondot (Allegro risoluto) med en markant rytm som redan tittat fram i de föregående satserna. Den helgjutna trion fick en fin tolkning som andades ett nostalgiskt vemod.

Tegnér är känd för barnvisor såsom Mors lilla Olle eller Bä, bä, vita lamm, men hon komponerade även annan vokalmusik samt kammarmusik. Sonaten för violin och piano i a-moll (1901) präglas av djärva synkoperade rytmer och en ofta avskalad sats. Musiken är fräsch i sin oförutsägbarhet, och de fyndiga texturerna i menuettosatsen är speciellt förtjusande.

Leiviskä skrev flera stora orkesterverk varav tredje symfonin (1971), senast uppförd av RSO i december, är den mest bekanta. Pianokvartetten i A-dur, som Leiviskä komponerade under sin studietid (1926) samt reviderade 1935, fick opusnumret 1.

Den fascinerande, gåtfulla pianokvartetten öppnar dörrar mot såväl senromantiken, neoklassicismen som impressionismen. Å ena sidan är atmosfären intim, mycket tack vare den säregna dämpade klangen som karakteriserar både den inledande allegrosatsen och andra satsen (Andante), å andra sidan innehåller verket grandiosa inslag såsom generalpauser och breda koralavsnitt. Finalen (Allegro) börjar i soliga stämningar och slutar på ett mäktigt sätt.

Konserten var en lyckad helhet både vad programmet och musicerandet beträffar. Om ensemblen har en möjlighet att återvända till Leiviskäs kvartett kan man ytterligare finslipa klangen.