Skämmigt och härligt
Scenkonstgruppen Sisko bjuder på en smart feelgoodföreställning.
TEATER ●●Festen Text & dramaturgi: Johanna Holmström. Regi: Anna-Sofia Nylund. På scenen: Johanna Dikert, Johanna Holmström, Anna-Sofia Nylund och Malou Zilliacus. Siskos premiär på Svenska Teaterns Nicken-scen 25.3.
Kryssningsragg, könssjukdomar, skamliga tankar, missunnsamhet, missfall, abort, politisk slöhet.
Scenkonstgruppen Sisko identifierar både skammens tyngd och förlamande effekt och det terapeutiska i att dela med sig av den. Framför allt hur befriande det kan vara att ta del av andras skuld- och skamkänslor och känna igen sig i dem.
Festen är en bubblande, smart och ofta hejdlöst rolig föreställning där de fyra unga kulturkvinnorna Johanna Dikert, Johanna Holm- ström, Anna-Sofia Nylund och Malou Zilliacus synar skamkänslor, driver med dem och sig själva och lyckas desarmera normen, den som så ofta tvingar fram känslor av skuld och skam. Efter en och en halvtimme i kvartettens sällskap (de bjuder på chips, korv och alkoholfritt öl) lär många lämna Nicken-scenen lite gladare i hågen, lite mindre självkritiska.
Charm och attityd
Under den lättsamma och glammiga ytan av girl power-låtar och passionerade och pinsamma dansrörelser finns en välfungerande dramaturgi och en text med flera högkomiska vardagsiakttagelser signerade författaren Johanna Holmström (kryssningsskildringen med kronologisk redogörelse av kvällens händelser från buffén till karaokebaren är lysande liksom den metafiktiva leken kring den!).
Anna-Sofia Nylunds vision rymmer förrädiskt enkla men fyndiga lösningar. Mycket handlar om att medvetet förlusta sig med det banala, det är till exempel första gången jag suttit i en teatersalong och analyserat det emotionella budskapet bakom olika emoji-tecken som blåsts upp på skärmen (däremot nog på väninnors telefonskärmar).
Malou Zilliacus – skådespelaren i gänget – odlar en oemotståndlig scenpersonlighet, motstridig, kaxig och sympatisk, och mycket humor utvinns ur dialogen med sparrningspartnern Johanna Dikert. Duon är för övrigt bekant bland annat från nätsuccén Finlandssvensk julkalender.
De oslipade kanterna, loppismöblerna och känslan av improvisation, är en del av tjusningen. Visst har verket skavanker, till exempel är föreställningen utdragen på slutet, men charmen och attityden kompenserar för dem.
Det är just precis sådana här fräscha röster jag hoppades att Nicken nu-projektet, som pågått sedan 2014, skulle få fram. Sisko har inrett ett tilltalande och levande feministiskt vardagsrum i det hundrafemtio år gamla teaterhuset.