Är han en av sin generations mest inflytelserika gitarrister?
JAZZ ●●Caipi Kurt Rosenwinkel (Razdaz)
Kurt Rosenwinkel serverar ett färggrant ljudspår för sommaren.
Kurt Rosenwinkel, född 1970, kalllas på Wikipedia för en av sin generations mest inflytelserika gitarrister. Svårt att säga eller motsäga, lika svårt som det är ointressant med tanke på skivan Caipi. Rosenwinkel är ju inte bara gitarrist, han spelar även klaviaturer, bas, trummor med mera på skivan.
Intressantare är att han gör fina stycken och fantastiska arrangemang – detta kanske även på grund av sin multiinstrumentala förmåga. Åtminstone på den nya skivan är inte gitarren i någon särskild huvudroll, även om instrumentet används mycket mångsidigt och det klingar ovanligt fint i både elektrisk och akustisk form.
En tydlig influens för Rosenwinkel är Pat Metheny, men i gitarrstilen hörs också andra, äldre källor. Det är ju klart att om man hör Metheny, hör man även Wes Montgomery. Vidare kan man i både Methenys och Rosenwinkels musik förutom starka brasilianska influenser även höra påverkan av The Beatles.
Vad gäller klangen kan man också komma att tänka på andra och progressivare brittiska popartister än de fantastiska fyra från Liverpool. Trots det och en del sång med popestetik är det fråga om jazz. Det kommer fram särskilt i låtarna Chromatic B, Casio Escher med Mark Turners sax och Interscape. Little Dream för tankarna till en annan dimension, där Light as A Feather möter Here Comes The Sun.
Brasilien fokuseras redan i det inledande titelspåret, som har en klar bossanovakänsla trots taktartsbytena. Sydliga scener frammanas även av skivans sångare, bland andra Pedro Martins och Amanda Brecker (Eliane Elias dotter). Själv brukar Rosenwinkel sjunga unisont med gitarren, något som Georg Wadenius utvecklade på 60-talet och George Benson senare adopterade.
Stämningarna och spåren kan föra tankarna till Kodacolor-sextiotalet, men skivan är fräschare än Instagram.
Det är fint att vänta på sommaren till takterna av denna välljudande skiva, som också är en stark kandidat som sommarens jazzsoundtrack.