Lyssna till den inre oceanen
■ ”Innsaei” är det isländska ordet för intuition. Det betyder också ”den inre oceanen”, ”ett inre seende” och ”att se inifrån och ut”.
Om intuitionens betydelse handlar dokumentären Innsaei – The Sea Within från 2016. Det handlar om hur vi ska klara av att hantera den snabbt föränderliga verklighet vi lever i, där vi fjärmats från oss själva och naturen.
Utgångspunkten är personlig och bottnar i dokumentärens berättare Hrund Gunnsteinsdottirs erfarenhet av att gå in i väggen när hon jobbade på FN, vilket ledde till att hon till slut sade upp sig från sitt drömjobb. Så mycket mer om omständigheterna kring Hrunds burnout får vi inte veta, i stället ägnar sig dokumentären åt att intervjua visa män och kvinnor om vikten av att använda sin intuition.
Men kan man verkligen alltid lita på sin intuition; kan den inte också leda fel, är en kritisk fråga som dokumentären också ställer sig själv i början. Svaret blir att det i så fall inte är fråga om äkta intuition.
Låter det fluffigt? Det är det också till stora delar, en form av nyandlighet med ett hoppfullt budskap som levererar en lösning på den andliga nöd som nutidsmänniskan upplever. Säkert finns här också mycket klokskap värd att lyssna på, även om dokumentären paketerar sitt budskap i en form som påminner om en meditationsvideo, både beträffande musiken och bilderna. Det är i alla fall svårt att i sak komma med några invändningar mot detta lyhördhetens och empatins evangelium. Vad kan väl vara fel med att lyssna mera inåt, knäppa av all elektronik och öppna sig för naturen?
Hur väl ämnet gör sig för en dokumentär är sedan en annan fråga. Å andra sidan är det också ett tacksamt ämne eftersom man kan klämma in lite vad som helst under det positivt laddade paraplybegreppet intuition. Man kan ta in expertis som talar om skillnaden mellan de olika hjärnhalvorna och hur liten bråkdel av hjärnan vi egentligen använder. Man kan ta in en representant för en stamreligion som får dela med sig av sin ”uråldriga kunskap”. Och man kan ta en tidigare bråkig pojke som exempel på hur man kan totalförändras av mindfulnesspedagogik.
Intressantast är delen med konstnären Marina Abramovic som i ett av sina kändaste performanceverk satt på en stol och tittade på konstmuseumsbesökare som i tur och ordning slog sig ner framför henne. Hela dokumentären hade kunnat ägnas hennes resonemang – något som dokumentärer i och för sig redan gjort. Yle Fem 22.00