Gnissel från svarta tavlan
Konstrecension Skolan och klassrummet är startgropen för Radoslaw Grytas minnesresa från uppväxten i Polen och emigrationen. Hans skulpturer och installationer lyckas även omringa större världsproblem av i dag.
INSTALLATION
●●Radoslaw Gryta
Oppitunnit Galleri Sculptor till 9.4. ■ Utställningen på Galleri Sculptor är en fortsättning på de teman Radoslaw Gryta (f. 1955) återkommande fört fram i sin produktion. Han använder sig ofta av text och dikt i sina verk och tangerar ofta platsspecifika minnen, sin uppväxt i Polen och naturen.
Han säger själv att han egentligen arbetar på samma utställning om och om igen, det är endast formen och tillverkningssättet som ändras. Gryta är född och uppvuxen i Polen, men fortsatte sina studier i skulptur på Bildkonstakademin i Helsingfors och blev därmed finsk medborgare 1986. Därefter har han ställt ut regelbundet i Finland och utomlands och också verkat som professor vid Bildkonstakademin på 1990talet.
Gryta är poetisk och konceptuell i sina skulpturer och installationer. På utställningen kan man hitta minnesglimtar från hans skoltid i Polen samt reflektioner kring hans flytt från sitt hemland. Det är inte bara honom själv det handlar om, han vill även uttrycka en oro för mänskligheten, samhället och civilisationen i större drag. Gryta har också i slutet av sjuttiotalet studerat på Repininstitutet i dåvarande Leningrad. I en större installation vid namn ”Petersburg – Leningrad – Petersburg” med guldfriser uppe vid taket och en sten som ser ut att ha fallit ned på golvet för han tankarna till klasskillnader.
Klassresa i minnet
Konstnärens egen skolgång i Polen förefaller traumatisk. En religionstimme har komprimerats på ett konceptuellt sätt till två lila sammetsdy nor, likt bönepallar på golvet, och en diabildsprojektion av en religionsbok på väggen. På väggen hänger en linjal och ett läderbälte. Gryta har själv berättat att han blev misshandlad av lärarna i skolan på grund av att hans far var vänsterpartist.
I en annan installation skriver en träarm, via en maskinellt driven konstruktion, med en krita på en tavla. Rädslan och pressen som man kan känna framför klassen i skolan då man ställs framför den svarta tavlan framkommer väl via ett gnisslande ljud, samt den trevande, ynkliga armen.
Ett minimalistiskt verk behandlar en klassträff år 1939 och består av svart beck på en serie fanerskivor. På dessa ”plakat” har Gryta skrivit judiska namn. 1939 var 50 procent av befolkningen i hans barndomsstad Krasnik Lubelski judar, men på grund av naziregimen saknas många namn på plakaten.
Utställningens verk varierar från större rumsliga installationer till små konceptuella verk såsom en liten låda med knappar. Det här tangerar polsk masslakt av soldater och Gryta visar att det enda som finns kvar av dem är knappar i skogen. En
serie med patinerade, cirkelformade skivor i stål, brons och gips går under namnet ”en kombinerad geografioch historielektion”. Dessa sju runda skivor i rad för tankarna till olika planeter. På de runda planeterna har Gryta valt att tillägga den polska poeten Adam Zagajewskis ord om flyktinghistorik.
Fem personer i ett litet rum
Det är nu över fyrtio år sedan Gryta emigrerade från sitt hemland. Han har försökt forma sina minnen av sitt barndomshem i ett av gallerirummen.
Gryta växte upp i en fem personers familj som bodde i ett litet rum. De få möbler han minns att fanns i rummet har han nu låtit drapera in i vita lakan. Han har också valt att inte ställa ut ”riktiga” stolar och bord, utan har själv tillverkat dem på ett konstlat och skört sätt.
Gryta skildrar fint via en stor tröskel i sten framför dörröppningen hur det kan kännas efter alla dessa år att återvända hem eller att se tillbaka.