Näringslivet ännu alltför konservativt
– Fler och fler finländska företag inser att Sverige är vår närmarknad och att Bryssel är ganska långt borta. Det säger Konecranes-profilen Stig Gustavson.
Konecranes tidigare vd och styrelseordförande Stig Gustavson vill att de anställda ska vara representerade i bolagens styrelser. Det skulle skapa en bättre samarbetskultur och göra det lättare att fatta också svåra beslut, anser han. Gustavson har goda erfarenheter av systemet från Sverige.
Avsaknaden av en äkta samarbetskultur i Finland ser han som en orsak till det stora antalet olagliga strejker.
Gustavson har fått ett visst gehör för sitt förslag, men:
– Man är så stockkonservativ här, också mina kära bergsrådskolleger. Argumentet är att motparten ännu inte är mogen, men hur ska de mogna om de inte får chans att börja någon gång, frågar sig Stig Gustavson, som för en dryg vecka sedan lämnade sitt sista förtroendeuppdrag i Konecranes, som är hans livsverk.
Vi träffar bergsrådet Stig Gustavson dagen efter Konecranes bolagsstämma, där han har lämnat alla formella uppdrag i bolaget som är hans livsverk. I juni fyller Gustavson 72. Då har det gått 35 år sedan han kom till Kone, vars lyftkransverksamhet han så småningom blev chef för – och sedan köpte.
– Det är lämpligt att hoppa av nu, säger han.
En orsak till att han lämnar sina uppdrag är att en stor företagsaffär, som Gustavson i stor utsträckning sydde ihop, blev klar strax efter årsskiftet. Efter många om och men köpte Konecranes det amerikanska bolaget Terex lyftkrans-, hamnkransoch serviceverksamhet med varumärken som Demag, Gottwald Fantuzzi och Noell.
– Det tog sin tid men resultatet blev bättre än vi vågade hoppas på.
Efter affären är Konecranes överlägsen världsetta på industrikranar och -service, och en av världens största på hamnkranar.
Gustavson säger att han inte försvinner någonstans och inte lämnar företaget i sticket. För att markera sin tilltro till Konecranes köpte han nyligen mera aktier i företaget.
Sovjets fall blev stor prövning
Gustavsons liv med lyftkranarna har gått både ner och upp. När han tog över ledningen av Kones nybildade lyftkransdivision 1988 rådde högkonjunktur, men det dröjde inte länge förrän bolagets största kund Sovjetunionen kollapsade. Gustavson tvingades stänga elva fabriker och minska personalen med en tredjedel.
– Min uppgift blev att helt och hållet stöpa om företaget och vända det mot väst. Det var en tuff tid, men vi klarade det.
Andra svåra tider har varit Irakkrigen samt 11 september-attackerna i USA 2001. Konecranes hade redan då över tusen anställda i USA och man försökte febrilt få kontakt med dem.
– Vi var rädda att vi skulle ha förlorat personal där. Det hade vi inte. Men hela USA stod stilla i två veckor.
Under Gustavsons tid har Konecranes vuxit ungefär femtonfalt.
Bolaget har nu 18 000 anställda i 60 länder. Ett långsiktigt arbete är enligt Gustavson hemligheten bakom framgången.
– Mest stolt är jag över den tekniska utvecklingen. En lyftkran är egentligen en enkel grej, men vi förstod tidigt att om vi ska konkurrera globalt så behöver vi en konkurrensfördel.
Gustavson insåg redan 1992 att framtiden är digital och ingick ett avtal med Tammerfors tekniska universitet där Konecranes tekniker och ingenjörer sattes på skolbänken.
– I alla ämnen införde vi digitala inslag. På så sätt fick vi snabbt ett försprång mot konkurrenterna.
När Konecranes expanderade kunde man införa sin nya teknik i de företag man köpte. Under sin tid som vd gjorde Gustavson 70 företagsköp och som styrelseordförande ytterligare cirka 30. För det mesta gick det bra, men vissa affärer var rena katastrofer.
– Jag har gjort bort mig riktigt ordentligt ibland, men lyckligtvis har de lyckade förvärven övervägt.
Dans på slak lina
Hur Gustavson kom att bli storägare i det från Kone avknoppade bolaget Konecranes är en historia för sig. 1993 beslöt Kones dåvarande huvudägare Pekka Herlin gå i pension och lämna över bolaget åt sonen Antti. Pekka ville koncentrera verksamheten enbart till hissarna och beslöt att sälja resten. Amerikanska Harnischfeger ville köpa kranverksamheten, men bolaget imponerade inte på Gustavson. Han gjorde sitt bästa för att göra den potentiella köparen osäker genom att lyfta fram diverse hotbilder och risker med kranarna. Samtidigt lyckades han i hemlighet sy ihop ett eget finansieringspaket med hjälp av svenska Industri Kapital och själv lägga ett bud.
– Jag var inte oärlig och gjorde inget fel, men tiden fram till köpet var en dans på en slak lina.
Den 15 april 1994 var dagen när Gustavson flyttade från den ena sidan av Kones konferensrumsbord till den andra, där han skrev på och köpte företaget.
Konecranes har fortfarande sina största produktionsanläggningar i Finland, men även i USA är tillverkningen stor. Om president Donald Trump lyckas i sin strävan att få industrijobben tillbaka, är det bra för bolaget.
– Det finns knappast någon typ av tillverkning som inte behöver en kran. En annan sak är sedan att jag tror på frihandel.
Finland har lång väg att gå
Under början av året har det kommit många positiva signaler i ekonomin, men enligt Gustavson är Finland inte alls ute på fritt vatten ännu. Fast läget är tudelat; för stora bolag med verksamhet ute i världen går det bra. Till exempel Konecranes har bara 3 procent av sin försäljning i Finland.
– Vi finns i 60 länder med produktion, service och försäljning. Men vå- ra underleverantörer i Finland har inte den möjligheten och de har det svårt ännu.
Han anser att regeringens konkurrenskraftspaket var nödvändigt men inte tillräckligt – arbetsmarknaden är fortfarande alltför oflexibel.
– Till exempel i Tyskland behöver företagen inte räkna in i priset att de inte alltid har full beläggning. Då kan de vara mera konkurrenskraftiga med priset.
Gustavson har länge talat för att bolagen ska ta med de anställda i styrelsen, vilket Konecranes kommer att göra.
Med erfarenhet från Sverige säger han att det här skapar en bättre samarbetskultur och gör det lättare att fatta svåra beslut. Det stora antalet olagliga strejker i Finland ser han som en följd av avsaknaden av en äkta samarbetskultur.
Gustavsons förslag har vunnit ett visst gehör, men:
– Man är så stockkonservativ här, också mina kära bergsrådskolleger. Argumentet är att motparten ännu inte är mogen, men hur ska de mogna om de inte får chans att börja någon gång?
Gustavson sneglar på Sverige också i många andra frågor, till exempel när det gäller sysselsättningsgraden, som är betydligt högre där. Han säger att förklaringen inte är en enda, utan en kombination av saker. En sak är lönebildningen, där den svenska modellen går ut på att den konkurrensutsatta exportsektorn ska vara lönebildande och inte den inhemska.
– När konjunkturen började vända neråt ökade Sverige också mycket snabbt infrastruktursatsningarna. I Finland tog det tre år. Sverige bytte arvsskatten mot en reavinstskatt, vilket gör att företagarna inte behöver sätta ner hela sin kreativitet på att försöka undvika skatt, eftersom företaget kan gå vidare till nästa generation utan att arvsskatten knäcker företaget.
Nyväckt intresse för Sverige
Gustavson som länge varit en förkämpe för svenskan i Finland säger att man inom näringslivet i Finland alltmer får upp ögonen för att Sverige är den naturligaste samarbetspartnern. Ett tecken är en rekordtillströmning av företag till Svensk-finska handelskammaren.
– Fler och fler inser att Bryssel är ganska långt borta och att Sverige är vår närmarknad. Många saker är lika i båda länderna.
Förutom åländska Viking Line och Ålandsbanken är Konecranes det enda stora finländska börsbolag som har svenska som sitt huvudspråk. I och med fusionen med Terex är styrelsespråket dock numera engelska.
Fjolåret var tungt för Gustavson på grund av åtalet som väcktes mot honom för grovt subventionsbedrägeri. Fallet gäller ett industriparksbolag i S:t Petersburg där han varit styrelseordförande. Enligt åtalet hade Gustavson och de andra åtalade gett vilseledande information, som sedan låg till grund för det lån de beviljades från Tekes.
– Det var en ganska jävlig tid, säger han.
Fyra månader efter att åtalet offentliggjordes, förkastades det enhälligt av tre expertdomare. Gustavson beskriver rättegången som en fars. Men åklagaren ville överklaga och fallet kommer upp i hovrätten i sommar.
– Den här gången är jag ganska lugn.
Grundplåt till nytt fartyg
Under många år har Gustavson varit engagerad i högskolefrågor. Han hjälper även ett tiotal uppstartsföretag, både finansiellt och med sina erfarenheter. Östersjön är en annan fråga som ligger honom varmt om hjärtat. När Gustavson fyllde 70 ordnade han en insamling till förmån för ett forskningsfartyg till Tvärminne zoologiska station.
– Det lyckades över förväntan, insamlingsresultatet blev över 800 000 euro. När staten kommer emot med 1,5 gånger summan, så har vi en budget på cirka två miljoner.
Nu är specifikationen färdig och sista offertrundan på väg. Fartyget är specificerat, motorerna och utrustningen är klara, och om några veckor avgörs var fartyget byggs. Leveranstiden blir förstås beroende av varvets beläggning, men om allt går riktigt bra kan fartyget segla redan nästa sommar.
– Sådant här sysslar jag med. Och kommer att fortsätta med det. Jag tänker inte pensionera mig, säger han.