2-5 HIFK förlorade viktig match
●●Då IFK spelade säsongens viktigaste match och fokusering, koncentration och intensitet borde vara på topp vek IFK ner sig inför hemmapubliken – totalt. Det var en kollektiv kollaps som visade att IFK är lätta att knäcka och att laget inte kan vända på riktningen då det börjat gå snett.
Allt som krävdes för att laget skulle lägga sig och låta Tappara hålla lekstuga i den egna hemmahallen var en liten motgång i början av matchen. I samma stund som Joona Luoto satte 0–1 knäcktes IFK:s ryggrad. Det tog till inledningen av andra perioden innan den bröts totalt.
Före Tapparas ledningsmål hade IFK sin bästa sekvens i semifinalserien då lagets fjärdekedja skapade oreda i Tapparaförsvaret med ett två minuters anfall. Men då man tappade pucken glömde man att jobba hemåt och bjöd Tappara på ledningsmålet.
Det var början på slutet för rödtröjorna. Följande gång IFK hittade glöden stod det 0–5 på tavlan.
– I den sista perioden fick vi fram den attityd vi vill se i vårt spel. Det kom via ilska, säger Antti Törmänen.
Mycket annat positivt kan laget inte ta med sig från matchen.
– Allt börjar från närkamper och de förlorade vi i dag. Vid deras första mål förlorade vi en precis som det andra och tredje och fjärde, säger Törmänen.
– Då man förlorar alla kamper vinner man inte matcher.
Att Tappara varit bättre på alla delområden i de två första matcherna är inte en jätteöverraskning. Men att IFK-spelarna ska förlora attitydkampen inför hemmapubliken är förvånande.
– Jag tycker nog att vi hade helt rätt inställning i inledningen av matchen, säger kaptenen Arttu Luttinen.
– I fortsättningen måste den desperation som syntes i tredje perioden synas direkt från start. Det finns inga andra alternativ då man ligger under med 0–2 i matcher. Då måste man bara ge allt, fortsätter han.
Varför man inte gjorde det direkt från start är svårt att förstå. Under matchens första 45 minuter agerade en stor del av lagets spelare likgiltigt, ofokuserat, oinspirerat och lojt inför sin hemmapublik då man spelade säsongens viktigaste match. Det är oförlåtligt.
Det minsta man kan kräva av spelarna är att visa hjärta och karaktär och visa att man spelar för sig själva, sina lagkamrater, sitt klubbemblem och för sina supportrar.
Hemmapubliken verkade så handfallen av situationen att man inte ens kom ihåg eller förstod att visa sitt missnöje med laget. Då man tidigare under säsongen några gånger visslat och buat åt de egna rådde en märklig uppgiven stämning i hallen.
Då Veli-Matti Savinainen satte 0–5 började publiken gå hem. Lagets likgiltighet hade smittat av sig och en del av supportrarna gav hellre upp än att kämpa vidare.
Det var tyvärr också först då som IFK-spelarna såg ut att förstå att man måste jobba lite för att nå resultat.
●●IFK:s saldo mot Tappara är sorgligt. Laget har förlorat nio matcher i följd och för tredje året i följd ser Tammerforslaget ut att sätta punkt för rödtröjornas gulddrömmar genom att vinna en slutspelsserie mellan lagen. Jussi Tapola ser för tillfället ut att ha ett gigantiskt övergrepp på Antti Törmänen i tränarkampen.
På lördag måste IFK-spelarna direkt från start visa att de vill spela för sin ära och för sin klubb då den tredje matchen spelas i Tammerfors. Den desperation som Luttinen talar om måste kännas, ses och höras i varje byte. Och på måndag måste varje spelare visa att de har hjärta och stolthet inför sin hemmapublik.
– Några andra alternativ än att visa desperation finns inte, säger Luttinen om fortsättningen.
Att det skulle räcka för att rubba Tappara eller vända matchserien till seger är varken sannolikt eller realistiskt. Men det är det minsta som kan krävas av laget. Då kan man åtminstone falla med flaggan i topp.