Sjunde april blir Sveriges elfte september
Det var med lugn och empati som stockholmarna mötte terrorn när den drabbade oss under tre blodiga minuter på Drottninggatan. Paniken uteblev. Men det är hur vi reagerar om några dagar eller veckor som avgör ifall attacken lyckades skaka om vårt samhälle
●●Tvättstuga och vanlig såsig fredagseftermiddag. Största hotet är att en röd socka ska hamna i vitvätten. Plötsligt händer det. Först ringer morsan. Hon lever med radion på varje vaken minut så kanske inte så konstigt. En lastbil har mejat ner folk mitt i city. Terrorn har kommit till Stockholm. Inte i form av Donald Trumps falska ”last night in Sweden”, inte i form av en prematur självmordsbombare som 2010 bara lyckades spränga sig själv – utan som en stor fet bryggarlastbil med blodspår längs med halva Drottninggatan. Fyra döda och nio skadade. En person gripen i Märsta misstänkt för inblandning i dådet.
Andra släktingar hör av sig och kollar läget. Sedan följer ett ständigt plingande på mobilen för varje vän på Facebook som berättar för nära och kära att de är i säkerhet. När informationen är knapphändig och alla möjliga rykten florerar om skottlossningar på flera platser i Stockholm så känns det där plingandet tryggt.
Någon har fastnat på jobbet. En annan sitter med andra människor och kurar på en restaurang. Folk kan inte ta sig till förskolor för att hämta barn. En hel stad stängs ner när tungt beväpnad polis spärrar av stora delar av området kring T-centralen. Tunnelbanan slutar att gå och gatorna fylls av stockholmare som i sakta mak vandrar hem. ● Men paniken uteblir. Polisen sköter sitt jobb för en gångs skull. Samhället spänner sina muskler och alla resurser slängs in på några få minuter. Presskonferenserna med säkerhetspolis och statsminister känns trygga och förtroendeingivande. Svenska flaggor och medelålders män i trimmad skäggstubb försäkrar oss att terroristerna inte kommer att vinna. Självklart vet varenda kotte att en mordgalen ensamvarg i en lastbil inte kan störta landet Sverige, men det känns ändå skönt att höra att vi alla kommer att vara OK.
Och så de irrationella tankarna mitt bland smutsiga kalsonger och mjukmedel. Hur berättar jag om det här för min treåriga son? Hur förklarar jag terrorism? Radion står på låg volym, några ord måste han snappa upp. Och när jag tänker efter … Varför känner jag mig så blasé inför terrordådet? Är det alla andra dåd i Nice, London och Berlin där terrorexperter höjt sitt finger och varnat att snart är det Stockholms tur? Kanske är det bara mitt sätt att behandla sorg och rädsla?
● Men oron släpper lite när jag ser bilderna på hur människor hjälper varandra, hur stockholmare under parollen #openstockholm öppnar sina hem och arbetsplatser för folk som inte kan ta sig hem. Någon bjuder på katter och kärlek, en annan på pizza och folköl.
Stockholmarna som kan vara det mest självupptagna och fisnödiga släktet i universum visar sig vara handlingskraftiga när det gäller långt bortom fördomarna om hipsterskägg och surdegshotell. Och precis där vill jag tänka att terrordådet på Drottninggatan har misslyckats, i stället för ett repressivt och stängt samhälle så gör Stockholm tvärtom. I medierna skriver ledare att vi inte ska låta oss kuvas, att vi ska fortsätta leva våra liv som vanligt. Att politikerna nu inte får börja införa restriktiva lagar och utöka övervakningssamhället. Andra städer i Europa som har drabbats av terrordåd har numera beväpnad polis som en del av stadsbilden.
● Men samtidigt är det inte svårt att se hur sjunde april blir Sveriges elfte september. Det kommer att vara ett före och efter attacken på Drottninggatan precis som med mordet på Olof Palme. Det kommer inte vara samma sak att shoppa på Åhléns City.
Misstänksamheten kommer att breda ut sig när folk undviker folksamlingar, eller sneglar sig över axeln. Turismen kommer att minska och Stockholm som gång på gång utnämnts till världens vackraste stad kommer nu att förknippas med terrorism.
Visar det sig dessutom att det är våldsbejakande islamism som ligger bakom attentatet så kommer det att bli ett slagträ i valet 2018. Bara några timmar efter morddådet syntes trollen redan i kommentarsfälten. Donald Trump kommer heller inte att försätta tillfället att kräva upprättelse för vad han hela tiden har hävdat om Sveriges invandringspolitik. Tar man in en massa invandrare så kommer det att finnas rötägg.
Och där jag står och sorterar tvätt kan jag inte låta bli att sucka. Även om det är en enda ensam galen röd socka bland miljontals sockor så kommer den att färga av sig på alla andra. Hur förklarar jag det för en treåring? Peter Al Fakir är journalist och bosatt i Stockholm