Strålande säsong för Team Fintastic
Teamåkning I februari vann Team Fintastic FM-guld för juniorer och i mars hämtade laget hem silver från junior-VM i Mississauga i Kanada. Att säga att året var perfekt är ingen överdrift.
Att avsluta säsongen med VM-silver smakar mer än gott. Framför allt eftersom förväntningarna inte var alltför högt uppskruvade.
– Klart att jag är jättenöjd. I VM hade vi lite problem i både korta och fria programmet men det påverkade inte resultatet desto mera. Å andra sidan gick många saker bättre än tidigare, säger Fintastics kapten Rebecca Leppälahti.
– Vi hade inte så höga förhoppningar och vi hade varit nöjda med vilken medalj som helst. Silver är jättefint!
Fascinerande rörelser
HBL träffar Team Fintastic i Helsingfors ishalls träningshall på en träning som kunde beskrivas som lagets säsongsavslutning. Alla stora tävlingar är avklarade, de följande ordnas först på hösten. För många av Team Fintastics idrottare är framtiden inom grenen oklar: vissa sätter skridskorna på hyllan för gott, andra fortsätter i juniorlaget även nästa säsong medan somliga försöker ta steget upp till seniorlaget Rockettes. Och på tal om Rockettes – laget kämpar för tillfället om VM-medaljer i Colorado Springs i USA.
Och när ett finländskt lag i synkroniserad konståkning (kallas även teamåkning eller formationsåkning: kärt barn har många namn...) deltar i VM brukar det hämtas hem medaljer. Ofta rentav av den mest ädla valören. MariGold IceUnity har vunnit fyra VM-guld, Rockettes tre VM-guld och Team Unique ett. Dessutom har de finländska lagen kammat hem ett dussintal VM-silver och VM-brons.
– Så klart hejar vi på Rockettes. Vi är lite som stora syskon och små syskon, säger Leppälahti.
Trots att det bara är träning kan man inte undvika att bli imponerad av de unga kvinnornas prestationer på isen: hur synkroniserat de rör sig i grupp, hur naturligt och kontrollerat de skrinnar i takt med musiken. De cirklar lika snyggt och behärskat bakåt som framåt. Alla gör rörelserna lika och precis samtidigt: som värsta militärparaden! Och så detta ljuvliga ljud som uppstår när sylvassa skridskobett möter hård is.
Vägarna skiljs åt
Några flickor sitter i bytesbåset och följer med träningarna. De är skadade, sjuka eller annars bara förhindrade att delta. Charlotte Sederholm är förkyld men berättar gärna om VM-tävlingen som slutade i dur.
– Det kändes som att vinna guld. Konkurrensen var jättehård och bland de åtta topplagen kunde det ha gått hur som helst. Tävlingen var ganska dramatisk i och med att det ryska laget som ledde efter korta programmet föll till nionde plats.
Att VM-silver smakar som guld förstår man senast då man hör Sederholm berätta att laget efter det inledande korta programmet var trea och att man i det fria programmet bara var sexa till följd av två fall. Trots det slutade VM i glada miner för Helsingforslaget.
Men allt gott har sitt slut och nu ska Sederholm pensionera sig från grenen, som 18-åring.
– Jag känner att jag gjort mitt i den här grenen. Jag har skrinnat i över tio år, och nu vill jag göra annat, studera eller något. Och det är ju ganska bra att sluta på toppen så det känns att man åstadkommit något.
Rebecca Leppälahti vet inte ännu säkert vad hon gör nästa säsong men hon satsar på att vika sig en plats i Rockettes lag.
– Allt beror på om det finns lediga platser i laget. Det får man se när de kommer hem från VM.
17-åriga Ulrica Bladh tror för sin del att hon stannar åtminstone ett år till i Fintastic. Bladh går i idrottsgymnasiet Mäkelänrinteen urheilulukio där man haft mycket förståelse för att teamåkningen kräver mycket tid.
– Rektorn har förhållit sig väldigt positivt till tävlingar och träningar. Vi tränar sex gånger i veckan med laget och med ”Märsky” blir det ännu tre gånger till per vecka. Så det blir ganska mycket.
– Och till skillnad från till exempel ishockey där man kan träna för sig själv så går största delen av vår tid åt till att träna med laget. Om en saknas från träning lider hela laget. Vårt mål är ju att bli kopior av varandra, säger Bladh. Så en sista fråga: om ni fick välja musik till era uppvisningar, vad skulle det bli? – Någon dramatisk melodi som biter och som har utstickande toner, säger Bladh.
– Tycker om mäktig filmmusik, som man får kalla kårar av. Det är ett bra medel att lyfta fram vissa rörelser på isen, säger Leppälahti.
– Den ska antingen vara långsam eller jätte fartfylld. Jag tycker Rockettes har tuff musik från filmen Schindler’s List. Den var imponerande, säger Sederholm.