”Flyktingar en resurs”
Ugandas flyktingkommissionär: Jobb är bästa integration
Behandla asylbesluten snabbare, låt flyktingarna bo i samhället och inte på förläggningar, och se dem som en resurs som kan bidra till samhällsekonomin. De råden ger Ugandas flyktingkommissionär David Apollo Kazungu till Finland.
Uganda har blivit ett av världens bästa länder i fråga om att integrera flyktingar.
Landet följer UNHCR:s koncept om omfattande och inkluderande flyktingbemötande. Det fungerar, säger Kazungu, eftersom lokalsamhällena accepterar nykomlingarna då de jobbar.
Uganda har tagit emot över en miljon flyktingar, mest från det krigshärjade Sydsudan. Bara den här veckan har det kommit femtusen människor till, och gränsen är fortsatt öppen trots att registreringen av nyanlända sätter press på resurserna.
– Vi klarar det nätt och jämnt, men som regering borde vi kunna ännu bättre, säger Kazungu.
Begreppet ”flyktingkrisen” lanserades när drygt 30 000 asylsökande anlände till Finland för ett och halvt år sedan. Siffran var niofalt högre än förut, och myndigheterna i gungning. Som om krisen hade drabbat Finland och inte flyktingarna svarade regeringen med att skärpa asylpolitiken.
Det vi såg hösten 2015 var en liten svans av en ofrivillig migration som nått oöverträffade proportioner globalt. På andra håll syns mer än svansen. Den flyktingvolym som skakade Finland under krisåret sväljer Uganda på några veckor.
– Vi snabbregistrerar samtliga flyktingar vid ankomsten. Vi hinner inte alltid genast med biometrisk registrering,
för flyktingarna är många nu. Våra resurser räcker nätt och jämnt till. Vi klarar av det, men som regering borde vi kunna bättre.
Det säger David Apollo Kazungu, flyktingkommissionär i Uganda, i samband med ett integrationsseminarium som Kyrkans utlandshjälp ordnar i Helsingfors.
För jämförelsens skull: Uganda hade fram till utgången av 2015 registrerat 512 000 flyktingar, ett år senare 982 000 och i dag 1 120 000. Ökningen beror främst på kriget i Sydsudan.
– Det har kommit femtusen flyktingar bara under de tre senaste dagarna. Våra gränser är fortfarande öppna, säger Kazungu.
Integrationen en nyckel
Ändå råder ingen kris i Uganda. Det beror på en snabb och lyckad integration, något man utövat sedan strax efter andra världskriget.
– De första vi tog emot och integrerade var polacker, säger Kazungu.
Uganda välkomnar den som behöver skydd, asylprocessen är kort. Integrationen börjar omedelbart. Flyktingarna får förnödenheter, en temporär boplats och tillgång till en jordlott för att försörja sig.
– Flyktingarna lever i byar tillsammans med lokalbefolkningen, inte isolerade i läger eller på förläggningar. De är som hemma fastän de kommer från annan ort, säger Kazungu.
Ugandas nationella utvecklingsplan bygger på att flyktingarna är en del av samhället och bidrar till samhällsbygget. För att det ska kunna vara möjligt fungerar Ugandas integrationspolitik enligt principerna för New York-deklarationens överenskommelse om ett gediget, mångsidigt, snabbt och inkluderande bemötande av flyktingar (Comprehensive Refugee Response Framework).
CRRF-konceptet, som FN:s flyktingorgan UNHCR tagit fram, förutsätter en annan syn på flyktingar.
– De är inte offer som behöver hjälp utan kunniga människor – lärare, präster eller vad som helst. Får de användning för sin utbildning och kompetens kan de bidra till samhällsbygget. Flyktingarna är inte bara en humanitär fråga, de är en komponent för vår ekonomiska utveckling, säger Kazungu.
Attitydförändring behövs
David Kazungu uppmuntrar Finland att tillämpa konceptet på bästa sätt, medveten om att utvecklingsnivån och lagstiftningen skiljer sig från Ugandas.
– CRRF kan hjälpa Finland att integrera migranter och asylsökande omedelbart. Ni kan försöka minimera tiden för asylbeslut, och låta flyk-
tingar jobba och bli en del i samhällsutvecklingen. Om konceptet är så lyckat, varför ha så få länder tagit efter Uganda? – Det beror mest på rädslan för det okända och på att flyktingfrågan inte står högt på många länders agenda. Vi måste jobba på att folk ska förstå varför andra tvingas flytta, och att flyktingar inte är siffror i statistiken utan människor som kan bidra till sina nya hemländers ekonomiska utveckling. Det behövs en attitydförändring.
Uganda är möjligen bäst på att tillämpa integrationskonceptet, men på sistone har flera andra länder fått upp ögonen. Grannlandet Kenya tilllämpar en lite liknande modell på sin andel av de flyende sydsudaneserna. David Kazungu säger att Tanzania, Etiopien och Malawi redan överväger att göra lika, snart kanske också Zambia.
– Jag tror att Uganda kommer att ha en positiv inverkan på sina grannländer, att de också satsar på att bosätta flyktingar i samhällena.
Finland måste söka goda exempel på flyktingpolitik i andra EU-länder men också globalt. Vi kan definitivt lära oss av Uganda. Jaana Vuorio Överdirektör, Migrationsverket