Så blev Erdogan mäktigast i Turkiet
Inte sedan Mustafa Kemal Atatürks dagar har någon dominerat den turkiska politiken så länge som Recep Tayyip Erdogan. Och de första stegen mot att bli landets mäktigaste man togs när han såg till att soporna blev hämtade. Söndagens folkomröstning kan ge honom tolv år till som president.
Det var åren som Istanbuls borgmästare i mitten av 1990-talet som lade grunden till den framtida presidentens rykte som en handlingens man. Trottoarer lagades, vägar byggdes och stinkande sopor togs äntligen om hand. Både kritiker och anhängare var överens – Recep Tayyip Erdogan gjorde ett bra jobb.
Men nu började också Erdogans mer auktoritära sida forma hans politiska och sociala åsikter. Sedan dess har förmågan att få saker gjorda och viljan att kontrollera definierat karriären för en av världens mest karismatiska ledare.
– En av anledningarna till att Erdogan är så mäktig är att han har byggt upp ett starkt väljarstöd, en trofast kärna som avgudar honom. Mycket beror på hur han som borgmästare, och senare som premiärminister, satsade på infrastrukturprojekt, säger Jenny White, professor vid Institutet för Turkiet- studier vid Stockholms universitet.
När Erdogans AKP kom till makten 2002 inleddes ett reformarbete och stora framsteg gjordes gällande modern infrastruktur och sociala tjänster för massorna. Erdogan tog på sig äran för den ekonomiska till- växt han ärvt av Turgut Özal, som tillät en religiös muslimsk medelklass att utvecklas.
Medlemskapsförhandlingar inleddes med EU och militärens makt över politiken begränsades. Regeringen arbetade för att stärka kurders rättigheter och unga kvinnor med huvudduk fick lov att studera på universitet.
– Allt det här har hjälpt till att stärka Erdogans popularitet, säger White.
Men med tiden kom AKP och Erdogan att framstå som allt mer maktfullkomliga. Steg för steg avstannade demokratiseringsarbetet och Erdogan började istället underminera maktbalansen och institutioner som rättsväsende och medier, som skyddade och gav röst åt oliktänkande.
– Turkiet har alltid varit en majoritetsdemokrati. Varje vald regering sedan Atatürk har antagit att den som vinner valet har rätt att bestämma praxis i samhället, utan skyldighet att skydda det som man inte håller med om. Det är inget nytt i Tur- kiet, men Erdogan har dragit det mycket längre än någon annan.
Efter tre mandatperioder som premiärminister, vilket är maxgränsen, valdes Erdogan till president – en förändring som signalerade en maktförskjutning. Tidigare utsågs presidenten av parlamentet och hade liten reell makt, men Erdogan valdes av folket och visade snabbt tecken på att han avsåg att spela en större roll än sina företrädare.
I dag är Erdogan den mest inflytelserika politikern sedan landsfadern Atatürk. Och blir det ja i folkomröstningen om grundlagen på söndag får han betydligt mer att säga till om – vissa varnar för att han blir enväldig.
– Erdogan motiveras av makt. Och han vill ha den ensam. För att lyckas har han piskat upp nationalism och målat upp sig själv som en stark ledare och beskyddare mot utomstående hot mot nationen. Lyckas han med folkomröstningen blir han i stort sett oantastlig, säger White.