Intressant sommar i Ishallen

● IFK-tränaren Antti Törmänen gjorde allt han kunde för att försöka vända semifinalserien mot Tappara. Men för tredje året i följd räckte det inte till.

Desperation, en vansinnig glöd, en vilja av stål och en verklig killerinstinkt. Det var vad som förväntades och krävdes av IFK inför den femte semifinalen i Tammerfors. Och det var vad IFK – anförda av lagkaptenen Lennart Petrell – bjöd på. Tills Antti Törmänens korthus rasade ihop i den tredje perioden.

Då man ligger under med 1–3 i matcher och står med ryggen mot väggen, men kniven mot strupen och på avgrundens brant krävs det desperation, vilja och jävlar anamma för att ta sig ur situationen.

För IFK:s del syntes det i att träningsledningen tagit beslutet att (äntligen) peta den oinspirerade och underpresterande storstjärnan Juhamatti Aaltonen.

Då också lagkaptenen Arttu Luttinen och svenska stjärnvärvningen Mikael Johansson fick följa med många av de avgörande matcherna utanför laguppställningen vet man att allt inte gått som planerat i IFK.

Efter semifinalförlusten mot Tappara sade Lennart Petrell det som de som följt med IFK:s resa den här säsongen redan visste – det har varit en cirkus av sällan skådad kaliber.

Därför kommer de kommande veckorna och månaderna att vara högintressanta på Nordenskiöldsgatan. Att det lär bli någon sorts storstädning är lätt att räkna ut. Antti Törmänen lär inte – trots att han som första tränare på 17 år lett IFK till medaljspel två gånger i följd – sitta helt stadigt och en del spelare lär få söka nya klubbadresser inför nästa säsong.

Under det senaste året verkade IFK tappa fokus. Arbetsmängd och -moral var inte på den rätta nivån, spelglädjen lyste med sin frånvaro och rapporter om internt missnöje läckte från Ishallen.

Den operativa ledningen har ett stort arbete framför sig. Först med att analysera vad som gick snett – sedan med att bygga upp ett nytt lag som ska undvika samma missar nästa säsong.