Ett brottsregister
Wilhelm Kvist påstår (HBL 12.4) att mina åsikter om och prestationer för kulturen i Helsingfors är ”ett skämt”. Bland de förslag han nämner är ett, framfört för flera år sedan, att Nationaloperan skulle stängas för ett år. Besparing över 40 miljoner euro. Denna skämtsamma anspelning mot uppfattningen att allt inom kulturen bör förbli vad det är, torde nog ha uppskattats av Lilli Paasikivi, vars humor jag lärt uppskatta.
Kvist nämner inte att jag ansett Finlandiahuset och Musikhuset vara strykfula byggnader, av vilka den senare hade passat för hädansovna Anttila eller blomstrande Lidl. Båda byggnaderna är dock utomordentliga när man väl är inne och slipper se fasaderna.
År 1990 ledde jag arbetet på den kulturplan för Helsingfors, som nästan till hundra procent blev verklighet. Det är länge sedan.
Senare, under det nya millenniet, var jag ordförande för stadens kultur- och biblioteksnämnd, varvid jag frågade dem som byggde Musikhuset hur de tänkte fylla den stora salen med program. Deras attityd var enbart byggteknisk. Det visade sig senare att huset helt saknade operativ innehållsplanering.
Kvist räknar upp ett an- tal behjärtansvärda ändamål. Det finns många. Staden ägde och äger ett spårvägsmuseum i Tölö, som hade en enda besökare per dag. Genom att integrera byggnaden med Korjaamo blev det meningsfullt att behålla byggnaden.
Jag avser, i mån av möjlighet, fortsätta min brottsliga gärning i kulturens tjänst.
Under årens lopp har jag med exempel från Kabelfabriken försökt betona att inte allt och alla kulturprojekt måste belasta skattebetalarna, vilket Kabelfabriken aldrig gjort. Som följd av dess framgång byggs Dansens hus i anslutning till huvudbyggnaden, till stor del finansierat av familjen Erkko. Likaledes leds planeringen av Sörnässtranden från Kabelfabriken, för undvikande av den byråkrati som tycks förfölja många kommunala projekt.
Jag avser, i mån av möjlighet, fortsätta min brottsliga gärning i kulturens tjänst. Högt på listan ett återupplivande av statens biograftraditioner, delvis krossade under kraften av ett monopol. JÖRN DONNER Kronohagen, Helsingfors