Ryskan i Finland

Min allra första kontakt med Finland skedde genom ryska språket. På vuxengymnasiet i Stockholm 1977 fick jag en studiekompis som hette Pentti och som jag senare följde med till hans hemstad Joensuu.

På Stockholms universitet 1979 fanns det ett helt gäng finskor i ryskklassen. Än i dag har jag kontakt med Paula från Tammerfors och med Jaana från Lahtis.

Flera av kollegorna på UM:s presscenter är ryskspråkiga – först här i Finland har jag så gott som dagligen möjlighet att öva vad Turgenev kallade Det stora, mäktiga, sanna och fria ryska språket.

Filosofie doktorn och forskaren vid Åbo Akademi Johanna Wassholm skriver i senaste numret av Svensklärarna i Finlands medlemstidning Poppis om attityder till ryskstudier i början av 1800-talet. När Finland blivit ett storfurstendöme i det ryska imperiet infördes ryska som ämne i trivialskolor, läroverk och vid universitetet i Åbo. Studenterna E.G. Ehrström och C.G. Ottelin sändes 1812 till Moskva och nedkom två år senare med boken Rysk språklära för begynnare.

Ehrström blev rysklektor i Åbo, men tvingades konstatera att rysklärarna av såväl kollegor som elever betraktades som ett bihang det man gerna ville blifva av med. I sin artikel berättar Wassholm också att en del studenter efter avlagd examen ska ha gått till Åbo bro och kastat sina ryskböcker i ån.

Att värna svenska språket i Finland tycks mig rätt självklart. Och jag lyfter på hatten för det inte oansenliga antal finsktalande jag genom åren mött här i landet och som lärt sig en beundransvärt god svenska.

Finland och Ryssland lär även framgent geografiskt ligga där de ligger. Tveklöst finns det ett stort värde i att – utöver de båda inhemska – även bekanta sig en smula med det språk som gett oss Tjechov, Dostojevskij och Solzjenitsyn.

Finland och Ryssland lär även framgent geografiskt ligga där de ligger. Tveklöst finns det ett stort värde i att – utöver de båda inhemska – även bekanta sig en smula med det språk som gett oss Tjechov, Dostojevskij och Solzjenitsyn.