Krig bäddar för hungersnöd
FN varnar för den värsta humanitära krisen sedan 1940-talet. 20 miljoner människors liv är i fara i Afrika och Jemen. Det behövs både snabb hjälp och långsiktiga åtgärder som kan stoppa krig och konflikter.
Klimatförändringen och El Niñofenomenet förvärrar torkan i Afrika, men svältkatastrofer är ändå inga naturlagar utan kan förhindras. Sydsudan, Somalia, Nigeria, Kenya och Jemen är länder som har drabbats av en hungersnöd som kan bli den värsta under FN:s drygt 70-åriga historia. Det behövs snabb hjälp men också långsiktiga åtgärder.
I februari slog FN fast att det råder svält i de norra delarna av Sydsudan. Ungefär 100 000 människor har drabbats av svält, men matbristen är akut för nästan 5 miljoner sydsudaneser. Det är 40 procent av befolkningen i Sydsudan.
Sydsudan är en ung stat som har varit självständig i bara sex år. Jorden är mycket bördig och i kombination med floden Vita Nilen och dess många bifloder finns alla förutsättningar för ett framgångsrikt jordbruk. Hittills har befolkningen levt på boskapsskötsel och odling för sina egna behov. Landet är också väldigt underutvecklat. Sydsudan skulle i själva verket kunna vara hela Afrikas kornbod, men nu råder det alltså svält.
Sedan 2013 pågår ett inbördeskrig i Sydsudan, det föregicks av ett annat, mot Sudan. När Sydsudan blev självständigt importerades all mat till landet. Jordbruket har alltså inte fungerat på länge, bönder och boskapsskötare har blivit soldater. Kvinnor och barn har varit tvungna att fly. Våldet grasserar, och också hjälporganisationerna har svårt att röra sig i landet.
Somalia är ett land som i åratal har varit utan en fungerande statlig struktur. Under de senaste åren har terrorgruppen al-Shabaab dominerat och gjort stora delar av landet mycket osäkert. Nu har al-Shabaab tvingats retirera och det har ordnats val i Somalia. Fortfarande är det inte fred och landet är mycket sårbart efter alla år av krig och kaos. I Somalia behöver nästan tre miljoner människor mathjälp.
Somalier i exil , bland annat i Finland, hjälper sina släktingar. Tack vare mobiltelefonerna är det betydligt enklare att överföra pengar. Också FN:s matprogram WFP och Röda Korset använder delvis mobilteknologi i sina hjälpaktioner. Tillämpningen varierar men familjerna vet själva bäst vad de behöver och den lokala ekonomin kan få ett uppsving när hjälpen inte delas ut i form av mat.
Det här utmanar kanske den västerländska bilden av svältande människor, men det är dags för en uppdatering.
Läget är allvarligt på grund av torkan också i Nigeria och landets grannar kring Tchadsjön. Här hotar matbristen sju miljoner människor. Också Etiopien och Kenya är drabbade. I Jemen beräknar FN att 19 miljoner människor, det vill säga två tredjedelar av hela befolkningen, behöver humanitär hjälp. Kriget i Jemen har pågått i två år.
Det är sex år sedan svält senast utlystes, då gällde det Somalia. Skillnaden mot läget nu är att så många länder drabbas. Samtidigt pågår krigen i Syrien och Jemen.
2011 fick Somalia all uppmärksamhet. Nu är situationen alltså en annan. Den blir inte bättre av att USA:s president Donald Trump har hotat skära ned på landets bistånd. USA är den största bidragsgivaren till FN:s matprogram WFP och stod i fjol för en fjärdedel av dess budget.
Samtidigt säger Stephen O’Brien, som samordnar FN:s katastrofhjälp, att världen aldrig har varit så generös som under det senaste året (HBL 9.4). Problemet är att behovet av humanitär hjälp har vuxit, och därför ökar klyftan mellan de medel som behövs och de som finns att använda.
Svält är ett begrepp som inte ska användas lättvindigt. Det gör heller inte FN. Det finns klara kriterier som måste uppfyllas för att FN ska tala om svält. Ändå gäller det att inte vänta för länge. Så gick det i Somalia 2010–11 då hälften av de totalt 260 000 offren hade svultit ihjäl innan kriterierna för hungersnöd hade uppfyllts.
Nu behövs snabb och tillräcklig humanitär hjälp till de länder som har drabbats av hungersnöd. På sikt krävs andra åtgärder.
Hungersnöd och direkt svält går att förhindra. Den viktigaste bakgrundsorsaken är utdragna krig och konflikter. Bakom dem finns dålig politik och ansvarslösa ledare. Det kan och ska världssamfundet inte acceptera. I Afrika finns en historisk känslighet för inblandning från västvärlden. Därför riktas blickarna mot Afrikanska unionen.
Hungersnöd och svält handlar om politik, och egentligen inte om brist på mat.