Infrastruktur

● Kön utanför skattebyråns entré i Gloet ringlar sig likt en kinesisk drake. Varje gång hissdörrarna på fjärde våningen öppnas, växer drakens svans medan allt fler misstrogna och frustrerade kunder samsas om utrymme i den trånga vestibulen. ”Får jag hämta ett könummer”, frågar någon den bistre vaktmästaren. ”Nej, hålls där utanför dörren och vänta på din tur. Sedan då du blir insläppt, får du köa i minst tre timmar för att uträtta ditt ärende”, säger portvakten med ett försmädligt flin på läpparna.

● Då statliga ämbetsverk säger att de ska förbättra sin kundbetjäning finns det skäl att dra öronen åt sig. I huvudstadsregionen innebär ”förbättrad service” att Skatteförvaltningens kontor i till exempel Vanda och Esbo har lagts ned och att kunderna nu hänvisas till Gloets skattebyrå i Helsingfors. På nätet heter det att man kan boka en tid på Skatteförvaltningens sajt. Det låter ju lovande. Kruxet är bara att nästa lediga tid verkar infalla om fem veckor. Per telefon får jag dessutom höra att mitt ärende endast kan uträttas på skattebyrån av en livslevande tjänsteman som tittar mig i ögonen. ● Det där med nationell infrastruktur handlar inte bara om elektricitet, värmeförsörjning, bredband, hamnar, flygplatser och vägar. En viktig del av ett lands infrastruktur är en välfungerande offentlig förvaltning som håller ekonomins hjul i gång och minimerar onödig byråkrati. Ifall löntagare tvingas använda en halv arbetsdag på skattebyrån på grund av ineffektiv skatteförvaltning är det något som brister i infrastrukturen.

Tyvärr är det inte bara Skatteförvaltningen som strular till vardagen för oss vanliga dödliga. Posten kör med den förföriska devisen ”en smidigare vardag”. Ett ganska förmätet löfte av ett företag som numera kan använda tre–fyra dagar på att leverera ett brev från punkt A till punkt B inom en och samma stad.

Då jag nyligen skickade ett paket från Helsingfors till Borgå tog det två veckor innan försändelsen nådde mottagaren. Postförsändelsekoden hjälpte föga i det detektivarbete som följde. Jag fick en delförklaring till paketets irrfärder några veckor senare då postombudet i Malmgård sneglade på mitt brev till Korsholm och konstaterade att det är en utländsk försändelse. På sociala medier frodas anekdoterna om brev som aldrig når mottagarna, returneras till avsändaren eller försenas in absurdum då kuverten har försetts med svenska gatuadresser.

● Det är snart dags att skicka Jobspost till Posten. Men vem ska leverera brevet? Kanske vi får förlita oss på samma knep som används i u-länder där företagen anlitar egna ombud som levererar breven personligen till mottagarna. Eller så får vi satsa på svindyra kurirbolag som inte kan stava till adresser i glesbygderna av kostnadsskäl. Då jag för ett par år sedan anlitade en kurirfirma och skickade en låda med trycksaker till Enare visade det sig att försändelsen fastnade i Uleåborg. Enare låg i periferin och där finns ingen lönsamhet, för det har marknaden bestämt.

Jag fick en delförklaring till paketets irrfärder några veckor senare då postombudet i Malmgård sneglade på mitt brev till Korsholm och konstaterade att det är en utländsk försändelse.