Det är aldrig för sent
Enligt rådande sätt att se på saken har manliga skådespelare ett senare bäst före-datum än sina kvinnliga kolleger och följaktligen hör herrar som Michael Caine, Morgan Freeman och Alan Arkin fortsättningsvis till stamgästerna på vita duken.
I Going in Style, en nyfilmatisering i regi av Scrubs-killen Zach Braff (Garden State), slår man ihop sina påsar. Detta i en film där de grå
tinningarnas charm inledningsvis kommer till korta.
Det vill sig faktiskt inte bättre än att Joe (Caine), den pensionerade fabriksarbetaren, hotas av utmätning. Vilket i klartext skulle innebära att han förlorar sin bostad, hem även för hans dotter och dotterdotter.
Bluesbröderna och de forna arbetskamraterna Willie (Freeman) och Al (Arkin) har sina egna orsaker att sucka. Där Willie lider av njursvikt har Als musikerkarriär gått i stå. Och som om detta inte vore nog visar det sig att trions pensionsfond avvecklats med den påföljd att de plösligt är luspanka hela bunten.
Här är goda råd dyra och i en svag stund kastar Joe fram idén om att råna en bank, något som han själv är med om i den rafflande öppningssekvensen. Den kriminella torrträningen i den lokala stormarknaden går åt pipan, men skam den som ger sig!
Moraliskt dilemma
Moraliskt sett påminner Zach Braffs film lite grann om färska Oscarskandidaten Hell or High Water. Underförstått: med tanke på hur självsvåldigt bankerna ofta agerar kan det väl inte vara helt fel att norpa en slant eller två, va?
Stilistiskt är detta sedan en helt annan femma. De facto talar vi om en dramakomedi där gammal är äldst, där den livslånga vänskapen sätter agendan.
Det är värderingar man gärna skriver under, nog för att slutresultatet lämnar mycket att önska. Inte bara berättar Zach Braff i ett tempo som hör geriatrikfacket till, dramatiskt sett är filmen så trygg och så tillrättalagd att pulsen uteblir. Liksom skratten.
Det som återstår är personkemin i filmens centrum, komplett med en Ann-Margret som spänner blicken i Alan Arkins ”grumpy old man”. Och som vägrar ge slaget förlorat.
Annars är det rullatorn som gäller, så att säga.