Komikern Özz Nûjen spelar Rikard III och jämför den maktgalne despoten med nutida diktatorer.
Är vi medlöpare, motståndare eller passiva åskådare till förtryck? I monologen Rikard III ställer komikern Özz Nûjen de obekväma frågorna.
Özz Nûjen var åtta år när han och hans familj flydde från de kurdiska områdena i östra Turkiet, över Syrien mot friheten i Sverige. Resan var farlig och mamma Nûjen hade strängt beordrat sin pratsamme son att inte säga ett knyst. Uppmaningen var omöjlig att följa.
– Jag är en sådan som alltid gör det motsatta. Så precis när vi befann oss mellan två vaktposter harklade jag. Det kunde ha inneburit slutet för hela vår familj, säger Nûjen i dag, 33 år senare.
Att inte slaviskt lyda auktoriteter är en egenskap Özz Nûjen kunnat dra nytta av som vuxen, börjande från när han under militärtjänstgöringen begrep att han ville satsa på skådespeleri och inte bli läkare som hans föräldrar hade tänkt sig.
– Jag insåg att jag var gladast när jag fick uppträda. Dessutom tål jag inte blod så läkaryrket var ingen god idé.
– Men mina föräldrar var jätteupprörda. De var säkra på att jag skulle skämma ut familjen och trodde inte att jag skulle kunna försörja mig.
Vad säger de nu?
– De ser alla mina ståuppshower men mamma anser att det finns ämnen man inte får skämta om. Tycker du att det finns gränser för en ståuppare? – Man kan skämta om allt men det blir inte nödvändigtvis bra.
– Tragedin på Drottninggatan tycker jag att man kunde skämta om en dag efter att den inträffade, för att förena alla oss som var chockade. Men skämten hade blivit dåliga.
Bäst i klassen
Familjen Nûjens flykt från Turkiet slutade i Rinkeby utanför Stockholm. Så fort Özz Nûjen börjat skolan föresatte han sig att bli bäst i klassen, vilket han lyckades med.
– Mina föräldrar hade sagt åt mig att jag, för att få ett jobb, måste vara tre gånger bättre än en svensk. Så jag bestämde mig för att bli bättre än alla infödda svenskar.
Speciellt ivrigt studerade Nûjen Sveriges historia, bland annat för att den som kan mycket om sitt eget land också älskar det landet och för att den som har kunskaper lättare kan bemöta argument som att allt var bättre förr och att Sverige är ett otryggt land att bo i.
– Sverige är ett av världens tryggaste länder. Ändå får vi hela tiden höra hur farligt det är.
Sina kunskaper i svensk historia omsatte Özz Nûjen häromåret i ståuppshowen Sveriges historia – den nakna sanningen.
– Segrarnas historia tenderar att vara den som nedtecknas. Men det
vanliga folkets historia har också överlevt och den är inte alltid samma historia.
Finlands historia, åtminstone till den del den är svensk, intresserar också. Özz Nûjen har bland annat skämtat om Gustav IV, han som var kung då Sverige förlorade sin östra rikshalva.
Shakespeare ständigt aktuell
Nu är en annan kung aktuell. Özz Nûjen kommer på Finlandsturné med monologen Rikard III, skriven av William Shakespeare.
Shakespeare är den störste av dramatiker, bland annat för att hans pjäser kan förläggas till nuet trots att
de utspelar sig för länge sedan, säger Nûjen.
Detta gäller också Rikard III – en pjäs som Shakespeare skrev på 1590-talet. Hertigen av Gloucester, sedermera kung Rikard III, är ett monster i kungakrona, en despot som utan att blinka dödar och förstör och som är manipulativ och maktgalen.
Özz Nûjen har inga problem med att hitta Rikard III:s samtida motsvarigheter.
– Det finns gott om farliga män därute. Titta på Donald Trump, Recep Erdogan, Viktor Orbán och Vladimir Putin. De kan alla använda sin
charm för att förgöra, precis som Rikard III som är charmig och slipad.
– Konstigast är det att så många vita kvinnor röstade på Trump. Men Putin och Erdogan är också röstmagneter bland kvinnorna.
På tal om Shakespeare och hans storhet säger Nûjen att den bottnar i att Shakespeare i sina dramer lyckas fånga människan med alla hennes egenskaper, drömmar och känslor.
– Han kan gestalta hurudana vi är och hur vi uppför oss mot varandra. Det är väldigt skickligt.
Tretton roller ingår i Rikard III och Özz Nûjen spelar själv dem alla. Hoppen mellan olika karaktärer är snabba och sker med hjälp av olika röstlägen, mimik och handrörelser.
Svårast är inte alla rollbyten utan utmaningen att ge Rikard III en själ och en karaktär.
– Det spelar ingen roll att själen är svart. Men Rikard III måste ha en kropp och vara trovärdig för publiken.
Uppsättningen bygger på Lars Huldéns översättning och Özz Nûjen ger en eloge till den store poeten.
– Lars Huldéns översättning är finast av alla. Den är vacker och stringent.
Mina föräldrar hade sagt åt mig att jag, för att få ett jobb, måste vara tre gånger bättre än en svensk.