Säsongavslutning med besk bismak
Ishockey IFK:s säsong fick ett dystert slut då laget förlorade bronsmatchen i Jyväskylä. Nu gäller det för klubb- och träningsledning att analysera allt som gick snett under den märkliga säsongen.
JYVäSKYLä IFK satte punkt för en minst sagt märklig säsong i Jyväskylä då laget spelade bronsmatch mot hemmalaget JYP. Bronsmatchen var den 12:e i IFK:s klubbhistoria. Efter gårdagens match har laget vunnit 5 brons.
Helsingforslagets säsong har varit rena berg och dalbanan där man kämpat för att hitta formen hela säsongen för att till slut hitta något som påminde om slutspelsform.
Och bronsmatchen utgjorde inget undantag utan symboliserade hela lagets märkliga säsong. Vid flera tillfällen såg laget slaget ut bara för att resa sig gång på gång.
Efter ett par mörka minuter låg laget under med 0–2 i inledningen av matchen. Men då en del åskådare satte sig till rätta och började fundera på bronspengarna visade IFK:s första kedja vad som komma ska den här kvällen. Juuso Puustinen, Joonas Rask och Roope Hintz visade upp ett bländande spel som minsann hade behövts hela säsongen. Puustinen sköt 2–1, Rask 2–2 och det var liv i matchen igen.
Efter det följde bronsmatchen ett märkligt mönster. JYP gjorde mål och IFK:s förstakedja replikerade. Vid flera gånger kändes matchen redan avgjord efter hemmalagets mål men varje gång visade Hintz, Rask och framför allt Puustinen av hur segt virke den här säsongens IFK är gjort. Laget har, efter många om och men, lyckats lära sig att hantera jobbiga situationer och motgång ar och det syntes i Synergiaarenan i bronsmatchen. Då Sami Niku satte 5–4 med knappt tre minuter kvar att spela fanns det nog inte många i hallen som inte trodde det var se germålet. Men Puustinen tryckte in 5–5 – hans femte poäng i matchen – bara 25 sekunder senare som för att understryka att IFK inte ger sig.
Men den här säsongens IFK skulle inte vara IFK om man inte skulle stå för en enorm blunder i förlängningen. Matt Generous tappade balansen i mittzonen och Michel Miklik kunde kontra in segermålet.
I IFK drar man andan i några veckor innan man presenterar nästa säsongens lag.
Den här säsongen visade att det inte bara är namnen på ryggen som räknas utan att spelarna måste klara av att prestera på den förväntade nivån. Säsongen visade också att Antti Törmänen sits som tränare inte är så huggen i sten som man trodde för ett år sedan.
Hur stor omställningen i IFKlägret blir återstår att se. En hel del nyckelspelare lär byta klubbadress efter den tunga säsongen.