Mina gamla skor
Häromdagen, den senaste töperioden, var det hänt. Jag tog på mig mina vardagsskor, gick ut och vadade omkring i smältvattnet. När jag kom hem var mina fötter plaskvåta, skosulorna hade läckt som såll. Gruset, halkskyddet, hade gjort sitt och bokstavligen slitit sönder dem. Det fanns bara en möjlighet för de arma skoplaggen: några sömmar hade också gått upp, det blev avfallstunnorna.
Det kändes inte bra, gamla kläder och i synnerhet gamla skor är som gamla vänner. När man trivs som bäst med dem går de bort. Nå, nya vänner kan man skaffa sig, jag gick ut på stan för att köpa nya fotplagg.
Dessutom har jag försökt mig på de där moderna inrättningarna, alltså sportskorna, men de är som värmeugnar på fötterna, jag stod inte ut.
Men det var inte så bara, skovärlden hade förändrats. Butiken som jag tidigare frekventerat hade bara damskor. Lika var det i andra affärer, stilettskor, parkettgolvens fasa, var tydligen inne igen och dominerade. Det har alltid förvånat mig att damer kan hållas på benen med dem och till och med gå omkring.
Sportaffärer och andra butiker erbjöd mig nog sportskor av olika slag och olika utseende. Numera ser det som vi i min ungdom kallade gympatossor mera ut som minitraktorer än som vardagsplagg. De finns i alla färger och har allehanda finesser, också med något slags luftpumpar. De är säkert bra för tennisspelare och motionslöpare och sånt folk, men för äldre herrar?
Uppriktigt sagt, jag tycker inte det är passande att ha färgade sportskor till kostym, inte ens till rock och kavaj. Det är illa nog att man inte använder slips eller hatt, men det är också jag skyldig till. Dessutom har jag försökt mig på de där moderna inrättningarna, alltså sportskorna, men de är som värmeugnar på fötterna, jag stod inte ut.
Men, min pilgrimsfärd till skobutikerna lyckades till slut. En vänlig expedit plockade fram ett urval svarta skor med stadiga sulor och klackar och jag gjorde mitt val.
Nu är jag torr om fötterna och rör mig värdigt, men jag kan inte låta bli att förundra mig över hur min näromgivning och hela vårt samhälle förändras så snabbt. Och visst sörjer jag mina gamla skor, Requiescat in Pace.