Att kunna läsa och skriva är livsviktiga färdigheter

SPRÅK En arbetsgrupp vid Undervisnings- och kulturministeriet publicerade i veckan en rapport om reformer i studentexamen. Den största förändringen föreslås gälla gymnasiets kärnämne, modersmål och litteratur.

Arbetsgruppen föreslår att provtiden för studentproven ska bli fyra timmar. I andra ämnen innebär det här två timmar kortare prov än tidigare. I modersmål och litteratur skrivs nu två sextimmarsprov, vilket innebär att om provet i modersmålet krymper till ett fyra timmar långt prov förkortas provet med åtta timmar och borde då anpassas så att det omfattar en tredjedel av det nuvarande.

Förslaget att nedmontera provet i modersmålet motiveras i ministeriets pressutskick: ”Enligt arbetsgruppen är en kortare provtid motiverad med tanke på att proven digitaliseras och i syfte att minska den stress som examinanderna upplever.” I den finska publikationen nämns också en minskad arbetsmängd för examinanden, skolan, i den preliminära bedömningen och vid censorsbedömningen som orsak till reformen.

Motiveringen om minskad arbetsmängd väcker frågor. Är arbetsmängden den mest centrala orsaken till en radikal reducering av studentprovet i modersmålet? Vad är syftet med provet? Hurdana färdigheter förväntas examinanden kunna påvisa? Varför vill man sänka statusen för provet i modersmålet och därmed ovillkorligen också statusen för hela ämnet?

Provet i modersmålet mäter hur väl examinanden har tillägnat sig ett omfattande ämneskunskapsinnehåll, läs- och skrivkompetens samt analytiskt tänkande och mognad inför fortsatta studier. Hur ska man kunna mäta de här färdigheterna med ett fyra timmar långt miniprov, som i värsta fall delvis består av flervalsuppgifter? De nämns nämligen också i rapporten.

I rapporten lyfter man helt berättigat fram oron för minskade kunskaper i matematik och främmande språk, men ingenting nämns om försvagade färdigheter i läsning och skrivning trots att flera forskare har konstaterat en nedåtgående trend. Läs- och skrivfärdigheter är redan nu avgörande för om en ung person når framgång eller hotas av marginalisering. Om provet i modersmål och litteratur inte längre spelar en lika avgörande roll försvagas motivationen för de unga att fördjupa sig i läsning och skrivning – färdigheter som är livsviktiga i dagens värld.

”Utgångspunkten för arbetsgruppens förslag har varit att stärka studentexamen som gymnasiets slutexamen och att främja utnyttjandet av studentexamen i högskolornas studerandeantagningar under de kommande åren”, skriver ministeriet. Kan det målet uppnås om man inte värdesätter den grund för allt lärande som färdigheter i modersmålet de facto utgör? Knappast.

I rapporten lyfter man helt berättigat fram oron för minskade kunskaper i matematik och främmande språk, men ingenting nämns om försvagade färdigheter i läsning och skrivning.