Bondens bästa tid är nu
● På torsdagen när jag kom ut i ladugården höll Catty på att kalva sin nionde kalv. Framfötterna och tungspetsen syntes och allt verkade normalt så jag lämnade henne i fred en stund. När jag kom tillbaka bara tio minuter senare var huvudet redan ute och jag kunde stå och se på när hon sakta, men säkert krystade ut kalven.
Så fort kalven var ute steg Catty upp och började slicka sin nyfödda. Jag såg att kalven ännu hade fosterhinnan över nosen så jag sprang ner och hjälpte till att spräcka den fast jag är övertygad om att mamman nog hade hunnit slicka bort den innan allt var för sent. Den fina tjurkalven började genast fnysa och frusta för att rengöra sina andningsvägar, vilket underlättas av kons masserande slickningar. Jag drog mig fort tillbaka för att ge dem utrymme att koncentrera sig på varandra.
Det är alltid lika fascinerande att följa med en kos och en kalvs samspel just efter kalvningen. Och visserligen också senare i livet. Men de där första stunderna är så avgörande för att kalven ska bli frisk och välskapt.
Min roll som bonde både i förhållande till djuren och växterna är mycket fråga om tajmning. Att använda den kunskap och erfarenhet jag har för att kunna hjälpa till, understöda och underlätta för det som ska växa och till slut skördas.
● Fast de flesta människor har svårare att relatera till sådd av spannmål än till en kalvning så kan jag lova er att det är minst lika spännande och fascinerande. Allt från att planera odlingen, lära känna jorden, välja sorter, få tag på bra utsäde, kolla att alla maskiner är i skick och vidare till den nästan fysiska känslan i kroppen som jag tror de flesta odlare börjar känna av redan i takt med att snön smälter.
Just nu är den stora frågan om jorden skall bli för torr innan temperaturen är tillräckligt hög för att fröna alls skall kunna gro. Men det får inte heller vara för fuktigt för då packas jorden när man kör med de tunga maskinerna och en packad jord fungerar inte särskilt bra som hem för små frön. Samtidigt har vi en kort växtperiod i Finland och måste försöka få fröna i jorden så tidigt att de hinner växa klart och mogna innan höstregnen kommer och riskerar att förstöra allt.
Min roll som bonde både i förhållande till djuren och växterna är mycket fråga om tajmning. Att använda den kunskap och erfarenhet jag har för att kunna hjälpa till, understöda och underlätta för det som ska växa och till slut skördas. Det är nu på våren förutsättningarna skapas. Det är nu det gäller. Och oftast ska allt hända på en gång. Men det finns knappast någon vår då inte en maskin går sönder, en traktor får punktering eller det allra värsta, en bonde blir sjuk.
● Så ni som kör längs med vägarna i till exempel Kyrkslätt eller Sibbo. Kom ihåg att böndernas stressnivå nästan garanterat är hög på grund av alla osäkerhetsfaktorer och vad som står på spel. Och kom ihåg att det vi bönder jobbar med är att sätta mat på era bord. Så nästa gång när du hamnar bakom en traktor på vägen, ta ett djupt andetag och kör om på ett tryggt och ansvarsfullt sätt och om du riktigt vill bidra så kan du passa på att le och visa tummen upp åt bonden som säkert redan utan stressade bilister känner ett sug av stress i magbottnen.