Makaber iscensättning på nationalscenen
■ Island kommer att leva länge på kriminalserien Ófaerð (Fångade) från 2015 som uppskattades av många tittare när den visades i Yle Fem i fjol. Det var den kanske bästa isländska kriminalserien hittills, och det är inte utan att man därför har vissa förväntningar på niodelade Case, som för övrigt är från samma år, 2015. Det finns också en koppling mellan serierna via regissören Baldvin Z som regisserat hela Case och tre avsnitt av Ófaerð.
Seriens case – fall – är en skötsam tonårsflicka som hittas hängd på nationalteaterns scen. Det uppstår snart skäl att misstänka att det inte alls är fråga om självmord som det först verkar vara. Gabríela (Steinunn Ólína Þorsteinsdóttir) blir polisen med ansvar för utredningen, en ensamstående kvinna i fyrtioårsåldern med en stabil men något kantig personlighet. Hon tuggar utan problem i sig sin smörgås medan hon studerar bilderna av offret på bordet framför sig. Þorsteinsdóttir belönades med det isländska film- och tv-priset Edda i fjol för sin roll.
Men även två jurister blandar sig i utredningen, och serien presenterar i rask takt en hel drös karaktärer för tittaren. Det är nämligen så att flickan blivit omhändertagen och var placerad hos fosterföräldrar. Nu tar fosterföräldrarna kontakt med juristen Brynhildur (Jóhanna Vigdís Arnardóttir) som var inblandad då paret fick hand om fosterflickan. Flickans biologiska föräldrar tar å sin sida kontakt med Brynhildurs vän, den nerdekade juristen Lari (Magnús Jónsson). Han har hjälp av sin flickvän Ilmur (Elma Stefania Agustsdottir) som är en riktig Lisbeth Salander på datorer.
Det som börjar med förhör med tonårsflickans närmaste krets leder som det brukar vidare till något betydligt större och mäktigare – i det här fallet Reykjaviks kriminella värld.
Det är karaktärerna och jobboch vardagsskildringen som det brukar hänga på i kriminalserier. Fallen är sällan i sig det intressanta, utan finns där som en förevändning för att berätta historien, sätta fart på och ge en riktning åt intrigen. Case skildrar sina personer och deras relationer tillräckligt intressant för att serien ska vara värd en chans. Den här gången får man inte så mycket isländsk natur på köpet, däremot nog språket, vilket alltid klingar vackert i örat. Yle Fem 22.00