Siktar högt
Pia Adlivankin tror på rekordresultat för Borgbacken. Vd:n hoppas på över en miljon besökare och bra väder. Målsättningen är att nöjesparken ska generera 4,5 miljoner euro till välgörenhet år 2017. I fjol låg summan på 4,3 miljoner euro.
Jag snubblar över ett mycket välgjort gifset på Tumblr, färgerna är vackra och personerna på bilderna likaså. Texten underst är skriven på norska och jag höjer förvånat på ögonbrynen. Nyfiket kollar jag hur personen länkat sin edit och finner ordet Skam först. Snabbt skriver jag in det korta ordet på Google och hamnar på NRK:s webbsida. När jag trycker på play och en pojkröst börjar tala norska är jag som trollbunden framför skärmen.
”Alla pratar om Skam!” skriver Anna Maria Gustafsson i sitt blogginlägg Hva skjer? som publicerades i januari på hemsidan för Institutet för de inhemska språken. Jag håller med hennes påstående.
Serien har setts på många håll i världen och även på Tumblr stöter jag på engelskspråkiga bloggare som är överförtjusta i internetserien. Att en norsk serie kan klara sig så bra utomlands är fantastiskt och har med all sannolikhet med den höga igenkänningsfaktorn att göra. Åtminstone jag känner igen mig redan under de första fem minuterna, när Ingrid och hennes gäng passerar Eva, som sitter tillsammans med Jonas. Blickarna som utbyts mellan flickorna innehåller många olika känslor, som jag kan uppfatta trots att de inte yttrar ett enda ord. Det är en av de många saker som skådespelarna i Skam lyckas få till, att kunna berätta en historia med hjälp av kroppsspråk och ansiktsuttryck.
Serien tar upp viktiga ämnen som våldtäkt, feminism, förbjuden kärlek, vänskapsrelationer och att vara osäker på sin sexualitet. Olika folkgrupper är representerade och gör att serien blir mer trovärdig. Sana är till exempel muslim och hon har blivit en mycket omtyckt karaktär som många ser upp till, tack vara hennes coola attityd och hennes förmåga att finnas där för sina vänner.
Att så många människor runtom i världen fastnat för Skam tror jag beror på att serien är extremt välgjord. Med hjälp av kameravinklar, dramatisk musik, olika sorters ljus, fantastiskt talangfulla skådespelare och cliffhangern i slutet av nästan varje avsnitt lyckas skaparna bakom succén göra en beroende.
Språket har en viktig betydelse och ger serien lite extra krydda. ”Norska är ett underbart språk” tycker Gustafsson och det håller jag med om. Olika dialekter hörs i avsnitten och det påminner lite om hur det ser ut i Svenskfinland, med olika sorters uttal. Min vokabulär har växt och norska uttryck som drittsekk och kødder du med mig? har letat sig in i mitt talspråk. Det känns som om de nordiska språken är lite bortglömda bredvid resten av världsspråken, en liten fläck på kartan som sällan får vara med när det handlar om viktiga saker. Tack vare Skam har det norska språket fått sin röst hörd och världen har insett att det finns potential här uppe i Norden.