Beethoven med schvung och snärt

Jevgenij Sudbin och Osmo Vänskä infriar med råge alla högt ställda förväntningar på skivan som avslutar deras Beethovencykel. Skivrecension ●●Klassiskt Beethoven: Pianokonserter nr 1 & 2 Jevgenij Sudbin, piano. Tapiola Sinfonietta under Osmo Vänskä. (BIS)

Jevgenij Sudbins och Osmo Vänskäs två första BIS-skivor med Beethovens pianokonserter – trean logiskt parad med Mozarts c-mollkonsert – har överösts med lovord av en begeistrad internationell kritikerkår och när turen nu kommer till den sista utgåvan med de två första konserterna är förväntningarna självfallet möjligast högt ställda.

Våra herrar darrar dock inte i onödan på manschetten och infriar med råge alla tänkbara förväntningar.

Sudbins formidabla teknik – lyssna på hans skalfigurationer och passageverk! – firar triumfer, liksom hans förmåga att greppa de formmässiga och emotionella sammanhangen och inse vad Beethoven är ute efter i såväl varje enskild fras som de större helheterna.

Vänskäs Minnesotaorkester gjorde ett utmärkt jobb på de föregående skivorna men för dessa tidiga verk valde man, smart nog, att låta budkaveln gå till Tapiola Sinfoniet- ta, vars musiker är något av specialister på den här repertoaren och estetiken och dessutom tycks älska att jobba med sin gamle chefdirigent (jo, det finns en hel del musiker kvar från den tiden).

I den hejdundrande ettan, som är den senare skrivna av de två, musicerar man atletiskt och med föredömlig schvung och snärt. Långsamma satsen är, som sig bör, svärmiskt drömsk och i finalen bjuder Sudbin upp till en yster dans av sällan skådat slag.

I den mer lyriska B-durkonserten är greppet överlag lättare och man missar inte en chans att understryka den oemotståndligt godmodiga beethovenska humorn.

Sudbin har, intressant nog, ratat Beethovens egna solokadenser till den första konserten och gör i första satsen ett relativt välfungerande hopkok på andras (i första hand Ignaz Friedman) och egna idéer, medan den kluriga finalkadensen är hans egen.

Helt i tidens anda, med andra ord, även om den kortare av Beethovens kadenser till första satsen hade varit ett fullgott alternativ.