Hundra år av finländska pianotrior
Kammarmusik ●●Radions symfoniorkesters kammarmusikserie i Musikhusets Paavosal 23.4. Maria Puusaari, violin, Eeva Rysä, cello, Sonja Fräki, piano. Kokkonen, Koskinen, Räihälä, Merikanto.
RSO:s första violinist Maria Puusaari hade inom ramen för orkesterns kammarmusikserie sammanställt ett utomordentligt åskådligt och konstnärligt tillfredsställande panorama över ett sekel av finländska pianotrior från Aarre Merikantos 1917 komponerade a-molltrio till Osmo Tapio Räihäläs pinfärska Temptations.
Joonas Kokkonens pianotrio från 1948, hans egentliga debutverk, fungerade utmärkt som introduktion till översikten och den för Kokkonens tidiga kammarmusikaliska produktion så typiska neoklassicismen har här ännu en påtagligt romantiserande prägel över sig.
De facto är steget mellan Kokkonen och Merikanto inte särdeles långt, även om den unge Merikantos melodik är betydligt mer pregnant. Tonspråket uppvisade stundtals intryck från såväl Stenhammar som Melartin, medan något som skvallrar om vad som komma skall redan skymtar fram här och där.
Vitsig programmässighet
Den nu för tiden synnerligen sparsamt producerande Jukka Koskinen (f. 1965) var under sent 80-tal och tidigt 90-tal en av våra verkliga enfant terribles och den sex minuter långa pianotrion (1985) är intressant såtillvida att han efter första satsen tar farväl av tolvtonsmelodiken och söker sig mot nya och mer spännande jaktmarker.
Räihäläs dubbelt så långa Temptations håller sig med ett smått vitsigt programmässigt upplägg och satstitlar som Honey trap, Corryvreckan – en malström vid Hebriderna – och Birds of Paradise. Räihälä frammanar effektivt såväl insektsurr och fågelkvitter som virvlande vattenströmmar och det stilistiska uttrycket var öppet på ett typiskt räihäläskt inbjudande, sympatiskt sätt.
Puusaari har sedan tre år tillbaka triomusicerat sporadiskt tillsammans med RSO-kollegan Eeva Rysä och Sonja Fräki och musicerandet var även denna gång lika emotionellt medryckande som klangligt njutbart och tolkningsmässigt välavvägt. Det är bara att hoppas att damerna bestämmer sig för att på allvar satsa på triospelet.