Valborgsyra i isande kyla
I år var det Hankens tur att pryda Havis Amandas huvud med den traditionella studentmössan. När skumpan flödade kunde ingenting stoppa hankeiterna, som också tog sig ett dopp i fontänen.
Vädergudarna visade inte valborgsfirarna någon nåd. Råkylan och den närmast vågräta, isande slaskvätan som piskat sydkusten de senaste dagarna höll Salutorget i sitt grepp.
Studentkårerna turas om med att placera mössan på Amandas huvud, och i år var det Hankens studentkårs (SHS) tur. Lyftkranstekniken klaffade och hankeiterna levererade: en kraftigt nedkyld Havis Amanda fick studentmössan på bronskalufsen.
Åtminstone ett tiotal studerande passade också på att plaska som östersjötumlare i själva fontänen, där tre killar i torrdräkt sedan tidigare makligt flöt omkring och sörplade skumpa.
Ramaskri 1908
Havis Amanda har en dramatisk historia. Statyn orsakade en av Finlands första och saftigaste kulturskandaler när fontänskulpturen gjorde sin entré i Helsingfors 1908. Den nakna jungfrun som stiger upp ur havet väckte ursinnig kritik och indignation, bland annat i fennomanska kretsar och inom kvinnosaksrörelsen.
Skulpturen var ett beställningsverk av den finlandssvenska konstnären Ville Vallgren, en av många nordiska konstnärer som tidigt sökt sig till den dåtida europeiska kulturhuvudstaden Paris för att pröva lyckan.
”Finntrollet” i Paris chica salonger, som den spjuveraktiga Vallgren vänskapligt kallades av bland annat författaren August Strindberg, gjorde en lång karriär i Paris. Vallgrens skulpturer, vars tema ofta var den kvinnliga figuren, gick hem i Frankrike.
Men i Finland, där nationalromantiken stod högt i kurs, rosade Vallgren inte marknaden. Tvärtom uppfattades hans verk som lättsinniga uttryck för ”den franska synden”. Vallgren själv hade en snudd på föraktfull inställning till sina finländska kritiker, som enligt honom var oduglingar ”som satt på sin höga kolonn och pöste värre.”
Vallgrens nära väns, målaren Albert Edelfelts inflytande i de finländska konstkretsarna hade en avgörande betydelse för att Helsingfors anlitade just Vallgren för att skapa monumentet som skulle symbolisera stadens födelse. Figuren som skulle bli Havis Amanda mejslades fram i Vallgrens ateljé i Paris 1906– 1907, med den 19-åriga parisiskan mademoiselle Marcelle Delquini som huvudsaklig modell.
För magstarkt
På hemmaplan lät kritiken mot den nakna kvinnogestaltens behagfulla pose inte vänta på sig. En av de fränaste bredsidorna kom från kvinnosaksrörelsen, vars förkämpe Lucina Hagman ansåg att statyn var sexistisk och uppviglade till osedliga tankar om kvinnor.
Det här kunde Vallgren inte förstå. Om jungfrun är nyfödd och precis kliver upp ur vattnet, varför i all världen skulle hon ha kläder på sig? undrade skulptören.
Den uppretade fennomanska falangen ansåg i sin tur att skulpturen inte alls var tillräckligt finsknationa-
listisk. Estetikprofessorn vid Helsingfors universitet, Eliel Aspelin-Haapkylä, tyckte sig veta att den allmänna opinionen med all rätt är strängt kritisk och att det fosterländska folket planerade ett attentat mot statyn.
Vann stadsbornas hjärtan
Men det är inte alltid de mest högljudda belackarna som i längden går segrande ur en dispyt. Det skulle visa sig att Salutorgets ”Skandal-Amanda” stal Helsingforsbornas hjärtan lika säkert som fiskmåsarna som flaxar omkring henne knycker varje obevakad matbit.
Statyn avtäcktes nattetid i september 1908, nästan i smyg. Under veckorna som följde gick rasande pennfäktare bärsärk på tidningarnas debattsidor.
Men stadens studenter såg någonting särskilt i Amanda: redan följande sommar lär någon ha kommit på idén att placera sin studentmössa på hennes huvud. Mösstraditionen fortsatte på 1920-talet, och på fotografier från 1930-talet kan man redan se folk som samlats kring fontänen med ballonger för att fira första maj.
Traditionen etablerades formellt 1951. Då fick Amanda vänta på sin mössa ända till midnatt. Men eftersom folksamlingen växte, och många valborgsfirare vid den här tidpunkten redan hunnit bälga i sig så mycket sprit att ceremonin blev svårhanterlig för polisen, tidigarelades mösspåläggningen i slutet av 1970-talet till klockan 18.
Ingen tafsar på Amanda
I dag är ceremonin ett megalomaniskt jippo som brukar bevittnas på plats av omkring 50 000 ögonpar – i ur och skur. Numera klättrar ingen längre uppför Amandas nakna bronskropp, utan studerandena tar på sig selar och hissas upp med lyftkran.
En av dem som var med om att koordinera hankeiternas mössinsats i år var Fabian Wallgren, som har sitt första studieår på gång vid Hanken. För honom är tillfället inte vilket som helst: Wallgrens farfars farfars bror var ingen annan än skulptören Ville Vallgren själv.
– Jag funderade inte så mycket på det i början, men nu när jag varit med om att ordna och planera evenemanget har det ändå börjat kännas lite särskilt att tänka på Ville, säger Wallgren.
Han satt på sin höga kolonn och pöste värre. Havis Amandas skapare Ville Vallgren om en samtida finländsk konstkritiker