Djup ilska gror bland Frankrikes fattigaste
På söndag går fransmännen åter till valurnorna för att välja antingen Emmanuel Macron eller Marine Le Pen till landets nästa president. – Så gott som alla invånare talar om valet med passion, konstaterar Frédéric Dabi på opinionsinstitutet Ifop.
Torghandlaren Monir Pigy föddes i Tunisien men har länge bott i fattiga och oroliga förorten Saint-Denis strax norr om Paris.
– Vinner Marine Le Pen kommer det att bli fritt fram att vara främlingsfientlig i Frankrike, säger Pigy upprört.
Han anser att ytterhögern Nationella Frontens ledare Marine Le Pen är rasist.
– Så henne kan man ju bara inte rösta på, säger han samtidigt som han betjänar en kund som vill ha ett halvt kilo sparris.
Monir Pigy väger grönsakerna och lägger dem snabbt i en papperspåse.
Även för chefen Mohammed Alfi är den andra omgången av det franska presidentvalet den 7 maj främst en fråga om främlingsfientlighet.
– Jag har färre kunder nu än tidigare. Kan det bero på att folk undviker grönsaksstånd som ägs av muslimer, undrar han.
Det finns cirka fem miljoner muslimer i Frankrike och deras röster anses väga tungt i valet.
Söndagen den 7 maj ska de båda männen rösta på Emmanuel Macron, ledare för den nya rörelsen En Marche (På väg) som står i mitten på den politiska skalan.
– Om Macron blir president hoppas jag att han kommer att hjälpa dem som har det sämst ställt i samhället. Men man vet aldrig. För politikerna glömmer ofta bort folk på gräsrotsnivå, säger Alfi.
Allt fler fattiga
Statistik från INSEE (Nationella institutet för statistik och ekonomiska studier) visar att landet har nästan 9 miljoner fattiga. Nästan fyra miljoner är arbetslösa enligt Pole emploi (franska arbetsförmedlingen) och närmare fyra miljoner människor lever i undermåliga bostäder.
– Varje månad betalar jag räkningar efter förfallodatum och det ger dröjsmålsräntor, uppger Alfi men blir avbruten av kunden Sarah Martinez.
Hon hör till dem som är arbetslösa. Tidigare arbetade hon som sjuksköterska.
För henne handlar presidentvalet främst om globaliseringen. Det är en fråga som blivit en av de viktigaste i valspurten. Enligt Le Pen är globaliseringen ett orättvist tvång av EU.
Macron anser däremot att globaliseringen kan bidra till ökade möjligheter för fransmännen.
– Det är inte konstigt att Macron stödjer globaliseringen och utlokaliseringar. Han kommer från bankvärlden och representerar eliten, säger Sarah Martinez och berättar hur rädd hon är för att mittenpolitikern kan komma att skära ned på de offentligt anställdas antal om han väljs till president.
– Han har redan sagt att han ska minska skatterna för de allra rikaste i samhället, det känns inte bra, tycker hon. Alfi nickar instämmande. – Det är synd att Macron aldrig visat medlidande med dem som är mest utsatta, säger han och tänker på att anställda i privata bolag ofta kritiseras för att kosta för mycket.
Men Sarah Martinez litar inte på att ytterhögerns politiker ska innebära en lösning på Frankrikes många problem.
– Även om Le Pen säger sig vil- ja stoppa utlokaliseringar kommer hon nog att lura folket, precis som Donald Trump, säger hon och understryker att radikala vänsterns Jean-Luc Mélenchon också protesterar mot globaliseringen. Men han blev utslagen från finalen.
– Eftersom ingen kandidat passar mig, går jag inte till urnorna på söndag, säger hon, packar ihop sin påse och försvinner i folkvimlet på torget.
– Ja, ska Frankrike i framtiden kunna undvika allvarsamma upplopp, som skett så många gånger tidigare i landet, måste Macron göra något gott för alla Frankrikes fattiga – om han nu väljs till president, säger torghandlaren Monir Pigy.
Ett val om klasskillnader
För forskaren Dominique Wolton på statliga forskningsinstitutet CNRS (Centre national de la recherche scientifique) handlar valet främst om klasskillnader.
– De rika har blivit rikare. De fattiga har blivit fattigare. Den främsta valfrågan handlar inte om rasister mot icke rasister, även om också det givetvis är en viktig frågeställning, menar forskaren.
Att läget är så spänt i Frankrike att många till och med befarar att det ska leda till våldsamheter får dock Wolton att uppmana till lugn.
– Jag tror att alla bör lugna ner sig. Detta är inte början på ett inbördeskrig, säger han till TV-kanalen France 3.
Den kända katolska opinionsbildaren Frigide Barjot orsakade polemik häromdagen när hon uppmanade troende katoliker att inte rösta på Emmanuel Macron.
– Han måste stoppas. Macron förespråkar assisterad befruktning för samkönade par och värdmödraskap, och det är i dagsläget förbjudet för alla, säger Barjot som blev känd efter de massiva demonstrationerna mot samkönade äktenskap år 2013.
Den starkt troende högerkandidaten François Fillon stöddes av reaktionära katolska rörelserna Manif Pour Tous, L’Avenir pour tous och Sens Commun. Men då religionen ofta anses hota demokratin i Frankrike kan stödet ha bidragit till hans misslyckande.
– Det känns hemskt att högern för första gången i historien inte är representerad i finalen av presidentvalet, säger Barjot upprört.
Barjot kommer att rösta blankt på söndagen. Men hon uppmanar troende katoliker att rösta på Marine Le Pen om de vill.
Enligt tidningen Le Monde kommer många katoliker att välja ytterhögerns kandidat trots att det finns
många bevis på att hon är främlingsfientlig.
– Jag vägrar tro på rasiststämpeln. Man försöker bara svärta ned Le Pen, säger Frigide Barjot.
Många låter bli att rösta
I den första omgången av presidentvalet godkändes 37 miljoner röster trots att det finns cirka 47 miljoner röstberättigade i Frankrike. Många väljare lät bli att rösta, men många röstade också blankt.
Det stora opinionsinstitutet Ifop är rädd för att många väljare kommer att stanna hemma också i finalomgången.
– Visst bör så många som möjligt gå och rösta. Fast vi konstaterar att många väljare inte hittat den kandidat de känner förtroende för i årets val, säger Frédéric Dabi på Ifop.
– Men man måste ändå glädjas över att nästan alla människor engagerat diskuterar presidentkandidaterna på kaféerna, vid middagsbordet, i metron och på jobbet, säger han.
För psykologistuderande Helena Lindell-Dressayre blir det det första valet någonsin.
– Många kompisar röstade på radikala vänsterns Mélenchon. Men själv tycker jag att Emmanuel Macron är den som ger störst hopp bland kandidaterna. Han känns som en trygg landsfader, förklarar Lindell-Dressayre som har svenska rötter.
– Macron vill hitta lösningar som går tvärtemot Le Pen. I hennes budskap hörs främst ilskan och det kan aldrig bygga upp ett väl fungerande samhälle.
Lindell-Dressayre ogillar också att Le Pen inte är beredd att hjälpa migranterna som strömmar till Europa.
– I ett sådant här krisläge måste man hjälpa dem som flyr krigets Syrien. Även om det råder stor arbets- löshet i Frankrike bör vi vara solidariska, säger hon.
I gatukorsningen vid metrostationen Stalingrad står två väninnor och diskuterar valet.
– Marine Le Pen är ilsken mot eliten. Jag är också ilsken på hur maktens politiker hänsynslöst struntar i oss fattiga och utslagna, säger arbetslösa Stephanie som inte vill uppge sitt efternamn.
Flera grävande medier varnar för att Le Pen kan bli en oligark vars mål är att sko sig, om hon mot alla odds vinner presidentvalet.
– Som väljare tycker jag dock att man måste pröva Le Pen, hur mycket skit medierna än snackar om henne, säger Kérane som föddes på ön Martinique.
Visst bör så många som möjligt gå och rösta. Fast vi konstaterar att många väljare inte hittat den kandidat de känner förtroende för i årets val. Frédéric Dabi opinionsinstitutet Ifop