Dold korruption är utbredd visar unikt material
Forskare samlade in hundratals berättelser
Dold korruption är svårt att påvisa då det försiggår i gråzonerna och inte alltid är olagligt. En färsk utredning från Vasa universitet har samlat in hundratals berättelser där medborgare berättar om sina egna upplevelser av maktmissbruk, favorisering och nepotism, bland annat.
Berättelserna är subjektiva och inte bevis för vad som skett, men materialet ger en kompletterande in- blick i vad medborgarna misstänker och upplever. Kommunal service, byggtillstånd, upphandling och lokalpolitikers dubbla roller hör till de frågor som kommer upp ofta.
– Medborgarnas misstankar och subjektiva berättelser är ingen liten sak, då upplevelsen blir så stark att den påverkar förtroendet, säger professor emeritus Ari Salminen.
Över femhundra berättelser om smygkorruption, varav 420 är behandlade i en färsk rapport från Vasa universitet, vittnar om vad medborgare runtom i landet oroar och grämer sig över. Bäste broder-nätverk, oetiskt ledarskap, missbruk av maktposition, dubbla roller och nepotism var bland de vanligaste berättelserna.
Vanliga farozoner var vårdbeslut, personval och anställningar, markplanering och byggtillstånd, vindkraftsprojekt och kommunernas upphandling.
Det speciella med materialet är att det är insamlat under en månads tid via en öppen nätblankett, där medborgare fått formulera sina erfarenheter.
Exemplen är alltså inte granskade eller kontrollerade ur någon annan synvinkel, utan representerar medborgarnas subjektiva upplevelser och misstankar.
Detaljerat och självupplevt
Många har själv blivit förfördelade och är därför besvikna, men enligt forskningschef Olli-Pekka Viinamäki och emeritusprofessor i förvaltning Ari Salminen innehåller de just därför en detaljerad, trovärdig nivå som visar att de inte är helt påhittade.
– De är inte evidens, men i många av berättelserna förmedlas en stor detaljkunskap om fallen. De verkar alltså inte uppdiktade, även om de representerar en subjektiv upplevelse av skeendena, säger Ari Salminen.
I små kommuner verkar berättelser om favorisering och dubbla rol- ler framträda extra mycket. Även om materialet består av obekräftade berättelser syns det vilka frågor som invånarna grubblar över och vad som nöter på deras tillit, menar han.
Kan spräcka känslan av deltagande
Berättelserna ger en bild av hur brett medborgarna uppfattar förvaltning och etik. Eftersom materialet inte går att jämföra med något som gjorts tidigare kan Salminen inte säga om smygkorruptionen gått åt det bättre eller det sämre hållet.
Men forskarna oroar sig över att upplevelserna leder till en brist på tillit, som rimmar illa i en tid när det talas mycket om medborgarnas delaktighet och politiska intresse.
– Medborgarnas misstankar och subjektiva berättelser är ingen liten sak, då upplevelsen blir så stark att de påverkar förtroendet. Forskning om förtroende visar att en person som tappat förtroendet för en instans har en benägenhet att tappa förtroendet också för andra, säger Salminen.
Kännetecknande för smygkorruption är att den inte direkt behöver bryta mot lagen eller mot jävsregler. Trots att definitionen är luddig, kan forskarna i materialet se att medborgarna själva kräver en viss etisk nivå i förvaltningen, och reagerar hårt på det oetiska. Det kan vara fråga om att välja ut de mest gynnsamma expertutlåtandena, undanhålla information och fördröja ärenden, till exempel.
Bristfälligt utförd upphandling och ojämlik behandling kring byggnadstillstånd är också genomgående teman i berättelserna: ”Den företagare vann, som hade nära politiska förbindelser till den dåvarande verks-
chefen. Efter anbudstävlingen hade företagaren fått en möjlighet att bättra på sitt bud.”
”Vårdreformen borde bli etiktest”
En del av berättelserna verkar oroväckande i en tid då stora förvaltningsreformer görs, vårdmarknaden ska öppnas och regelverk skalas ned. Bland annat är tillstånd och besvärsrätt ett återkommande debattämne. Inom yrkesskolorna ska dessutom en större del av undervisningen ske inom arbetslivet, vilket i en berättelse beskrivs som grogrund för utnyttjande.
Ari Salminen säger att etiken borde vara genomtänkt i god tid när det gäller en så stor reform som vårdreformen.
– Är regelverket tydligt, hur görs personutnämningar – det är saker som görs bäst i förväg, och inte i ef- terhand då misstankar om fel redan fötts. Hela vårdmanövern borde samtidigt vara en jätteövning i förvaltningsetik.
Det är väldigt svårt att ingripa i dold korruption. Öppenhet och offentlighet är en viktig faktor för att motverka det. Men det räcker inte att bara upprepa att det behövs. Det måste också finnas kanaler för det, säger Salminen. Massmedia är en, men forskarna förslår också visselblåsarmekanismer.
– I många länder finns så kallade visselblåsarskydd, där visselblåsare kan anmäla vad de vet på ett tryggt sätt utan att utsättas för repressalier. Fotnot: Citaten intill är ett urval ur de anonyma berättelser forskarna fick in via sitt öppna webbformulär.
Min mormor som för 4–6 månader sedan flyttade in på åldringshem berättade att platserna i tiden delades ut enligt politiska förhållanden, eller åtminstone underlättade det att få plats. Den första dagen kom [en del av personalen] och tog kaffe och bulle från mitt försäljningsstånd. När jag sa att de borde betala ens självkostnadspris sa de att ’gratis produkter ingår i kontraktet. Om jag inte går med på det blir min tid som leverantör kort och svår’. När jag inte gick med på det, blev det faktiskt svårt. En kommunanställd berättade att den tekniska direktören väljer en viss byggfirmas anbud, för att firmans chef är ordförande i övervakningsnämnden (...). Byggfirman vet alltid vad den ska bjuda för att bli billigast. Men när det är dags att bygga kommer det extra fakturor för saker som de andra i anbudstävlingen hade bakat in i sina priser, och det kan ha inverkat på vilket företag som valdes. Strandens ägare byggde sina villor, och tvärtemot byggtillstånden fyllde de upp stranden och tog den i eget bruk. När tjänstemän försökte ingripa, påstod de att de officiella dokumenten [om att man inte fick bygga på stranden] var förfalskade. (...) Stränderna hamnade i dessa förmögna privatpersoners bruk och det allmänna promenadstråket drogs i stället inåt land. Detta är kanske det mest skriande, konkreta exemplet på att man får vad som helst med pengar och kontakter. Samma grupp försökte rentav få en bom på den allmänna vägen, så att inte höghusinvånarna skulle komma till den närliggande allmänna stranden. Jag arbetade vid en högstadieskola. Där hade det blivit praxis, att då lärarna är tjänstlediga, så tar de in sina barn som vikarier, fast de inte har behörighet för de ämnen de undervisar. En lärare tog under sin semesterresa in sitt barn som ännu var studerande (...)